Aftonbladet – 21 oktober 1864, sida 3

män. På begäran af major Stjernsvärd har justitiekanslern förordnat vice häradshöfdingen Gahn att på justitiekanslersembetets vägnar öfvervara målens handläggning. Vi återkomma till en fullständigare redogörelse för häradsrättens förhandlingar. Tvist om en kommissionär. Sådana herrar gifva ofta såsom kändt är genom sin affärsverksamhet anledning till processer angående penningar, varor och andra döda ting: mera sällsynt är det, att de sjelfva utgöra corpus delicti. En sådan ecasus inträffade likväl i torsdags, då en enka efter en bränmiästare, Anna Pettersson, hade instämt kommissionären A. J. Sellström till härvarande rådhusrätt, med yrkande, att Sellström, hvilken sammanbott med Pettersson i 11!2 år samt svurit henne tro och lofven och under tiden hos henne haft fritt logis och vivre, nu antingen måtte åläggas att uppfylla sina förbindelser samt gifta sig med henne, eller också till henne utgifva ett skadestånd af 250 rdr pr år i ett för allt. Vid pårop af målet inställde sig käranden personligen, ett äldre fruntimmer, som under de sednaste åren uthyrt rum åt resande. Svaranden kom tillstädes genom ombud, landtbrukaren J. P. Lundqvist. På uppmaning att utveckla käromålet upplyste bränmästarenkan Pettersson, att hon haft bekantskap med Sellström i 12 år; att de under hela denna tid lefvat tillsammans, som man och hustru, så att Sellström i hennes hus åtnjatit rum, mat och tvätt. Hon hade öppet gått och gällt som hans fästeqvinna och var i vittnens närvaro trolofvad med honom genom ring. Gammal kärlek rostar aldrig, plägar man säga; men härvidlag hade Sellström kommit denna gamla sägen på skam, ity att han, Pettersson ovetande, helt nyligen uttagit lysning till äktenskap mellan sig och en ung piga från Upsala, Carim Andersson. Uppretad at så mycken falskhet, hade käranden protesterat mot lysningens fullbordande hos presterskapet i Katrina samt fått den tills vidare inhiberad. Käranden anåg si (va så mycket rättmätigare anspråk onären Sellstr n, som han d s såsom hon nttryckte sig, år för Sellströms räkning. Hon yrk äktenskap med honom eiler förbemälde skadestånd för gjorda appoltringar samt derjemte ansvar å den otrogne älskaren för bedrägeri, enär hon förmenade, att han på ett lömskt sätt mot henne brutit tro och lofven. Nå, har ni något bevis från preterskapet, att ysningen, blifvit inhiberad? frågade ordföranden ådman Öhnell, hv käranden svarade, att hon ej bekommit något sådant. Ordföranden gjorde sig vidare fund ad om huru det gått till då Sällström gifvit käranden förlofningsringen samt uttryckte den förmodan, att det sannolikt varit någon större societ samlad hos randen vid detta vigtiga tilfälle ; men hon förklarade, att förlofningen gått mycket enkelt till. ty endast en mamsell Ahlstrand oeh jungfru Lisette hade dervid varit tillstädes som vittnen. Vid tillfället hade käranden gifvit svaranden en ring med sten, hvaremot han förärat henne en slät guldring med kontrahenternas initialer uti. Allt hade också v godt och mellan kontrahenterna till i våras, men då hade Sellström flyttat ifrån käranden, emedan hon bodde ft trängt, och med flyttningen hade äfven hans kärlek ötverflyttats på den omförmälda jungfrun från Upsala. Svarande-ombudet bestred icke att Sellström tidtals bott tillsammans med Pettersson ; men endast i egenskap af hjelpreda åt henne vid rummens uthyrning 0. sv. Hvad han var käranden skyldig, hade han för öfrigt ordentligt betalt företeende svarande-ombudet ett par qvittenser härå, som han förmenade utvisa att kontrahenterna uppgjort nöjaktig slutliqvid med hvarandra. För öfrigt bestred svarande-ombudet stämningens hela imnehåll och dde, att om Sellström gifvit den en förlotningsring, hade detta skett på skämt. Käranden förklarade, att qvittenserna rörde helt andra afiärer och ide Sellströms personliga inställelse samt att mamsell Ahlstrand, som var tillstädes, måtte såsom vittne i saken få höras. Hon fick nu företräda, gå vittneseden samt uppgaf, att hon år 1856 på våren anländt till Stockholm som resande samt tagit in hos bränmästarenkan Pettersson. Under de 14 dagar vittnet då bodde hos henne, hade vittnet till en början ej kunnat förstå annat tin att de båda parterna voro gifta med hvarandra. Sedermera hade hon dock vunnit upplysning om att så ej var förhällandet, men deremot hört Seliström. hvilken passades i huset såsom han varit here. ofta upprepa att käranden var hans fästmö, och att han skulle gifta sig med henne. En afton hade Sellström kommit hem från en stadsauktion, samt medfört en slät guldring, som han inropat hvilken han nu gifvit käranden under yttrande: Hör du mor — käranden och Sellström, plägade alltid tilltala hvarandra med Hördu far ! Hör du mor! — nu ger jag dig den här ringen till förlofningsring och du skall låta sätta våra namn i den.? Jungtru Lisette hade vi rit tillstädes vid omtalta tillfället. randen hade mottagit ringen och tackat derför samt i stället gitvis fästmannen en ring med sten. Angäende det giftermålsanbud Pettersson under tiden haft, förmälde vittnet, att år 1860, då Pettersson förhyrde hotellet Prins Carl, och vittnet em tid äfven bodde hos henne; hade en bokhållare Matsson gjort Pettersson sin kärleksförklaring samt erbjudit -henne äktenskap, men Sellström hade icke velat tillåta förbindelsen, eller att käranden blefve föremål för en ny kärlekslåga, utan fortsatt sina löften om trohet in i döden, anden upplyste nu, att hon, som varit huad för förbindelsen med Matsson, hade gifvit Sellström en revers å 1000 rdr, som han fordrat. om förbindelsen med honom bröts. Han hade ganska riktigt mottagit reversen och derå sedermera lagsökt käranden samt uttagit beloppet: men det oaktadt hade han satt sig emot gifterålets fullbordande med Matsson, och svag nog för den falske älskaren hade Pettersson lätit sig öfvertalas af honom. Svarande-ombudet fortfor i sitt påstående att förlofningen varit ett skämt. Det var också kanske på skämt, som han lagsökte henne för de 1000 riksdalerna, inföll ordöranden. Mamsell Ahlstrand förmälde, att, sedan Sellström, som förut tilhört den s. k. klockskojareligan, i våras blifvit sjuk och kommit på diakonissan, hade han blifvit väckt? och derefter lasare, och hade han sedermera, såsom orsak till brytningen med Pettersson, uppgitvit sin förändrade religiösa öfvertygelse. Någon fullbordan af giftermålet mellan honom och käranden kunde icke komma till stånd på annat vilkor än att käranden äfven blef erska. Ordföranden tog sig h anledning att föreställa käranden, att, då kontrahenternas tänkesätt numera vore olika, det sannolikt vore bäst att i godo uppgöra affären och lemna giftermålet å sido, men käranden påyrkade att få tala vid Sellström inför domstolen. Han vill ej inställa sig i rätten, emedan han är läsare; men jag försäkrar, att han ej ärstarkare läsare än jJag, tillade hon. Målet uppsköts på 8 dagar och ålades kommissionären Sellström, vid förelagdt vite, att då personligen komma tillstädes. LANDSORTS-NYHETER. Kanachaceka den 10 Okt Mardhrand fann.