Aftonbladet – 20 oktober 1864, sida 3

än jag att göra hvarje offer som kan göra er glad och nöjd? Leonoras hand förblef liggande i hans; men hon svarade med den allra lugnaste stämma : tJo, det är jag säker om; i annat fall skulle ni ju inte vara här för att hjelpa mig. Deri har ni fullkomligt rätt. Och ni anade ju att hvarken er förmyndare eller hans syster skulle göra så mycket för er; ty till dem har ni ju inte vändt er?X Nej, det kunde aldrig falla mig int, sade Leonora, och ett svagt leende, som i detsamma öfverfor hennes anlete, bekräftade ytterligare, att något sådant alls icke kunde komma i fråga. Jag har på sätt och vis förvärfvat mig rättighet att gifva er råd och vaka öfver er, efter som ni sjelf har vändt er till mig. Skall ni också vara villig att lyssna till mina råd ? Ja4, svarade Leonora med ett sorgset uttryck i sin röst. Jag känner ju så föga den verld, i hvilken jag nu lefver, medan ni deremot är så hemmastadd der och förstår allting så väl. Ni kan lära mig hvad ni anser lämpligt, och jag är öfvertygad att ni aldrig :kall råda mig till annat än det som är rätt. Nej, det vill jag visst inte. Jag skall föra er på den rätta vägen till lyckan; ty vi menniskor äro skapade till att vara lyckliga, inte till att plåga hvarandra eller till att visa hvarandra ovilja. Vi böra derför söka dem som älska oss, och sedan fullt och fast lita på att de skola göra sitt bästa för att vi skola bli lyckligat. Leonora teg. Hon lyssnade till hvad han sade och sökte fatta meningen af hans ord. (Forts. följer.)