Aftonbladet – 20 oktober 1864, sida 2

— På Kungliga Stora teatern spelades i går afton Kärleksdrycken?, hvilken gafs med en ypperlig ensemble, som från den fullsatta salongen framkallade de lifligaste bifallsyttringar. Hr Weiss utförde doktor Dulcamaras parti med mycken säkerhet och humör. Han har på ett öfverraskande sött tillegnat sig den svenska prononciationen, så att den, som icke visste det, näppeligen skulle kunna märka att han är utländning. MIl Gelhaar var utmärkt både i sång och spel; en mera skälmskt koketterande, i sin nyckfullhet mera täck Adina torde man icke mångenstädes finna. Hon utförde i tredje akten några spanska folkvisor af glad och humoristisk färgton, hvilka hon föredrog på ett ledigt och behagligt sätt. Hr Dahlgren såsom Nemorino är helt och hållet i sitt esse och han sjöng flera af sina solosaker mästerligt, med sann känsla och finess. Att hr Behrens är en ståtlig Belcor, är allom bekant. Alla i stycket uppträdande spela synbarligen con amore; de känna att de äro på sin plats och att det hela går bra, och detta åstadkommer en lifvande vexelverkan emellan dem och publiken, fom känner och tänker detsamma. Aftonen fylldes med en ny, ganska vacker balett i två akter, ?Idealet?, i hvilken en ung fransman, hr Carey, debuterar samt mll Forssberg skördar stormande bifall och till hvilken vi en annan dag utförligare skola återkomma.