Aftonbladet – 19 oktober 1864, sida 2

nedan han ilade framåt, röd och varm, i sällskap med sin jagthund. Han gick mycket tidigt hem och promenerade derefter omkring i trädgården, der han sökte fördrifva tiden med att borthugga renar, som hindrade utsigten, eller grubblahan öfver huru han skulle kunna till en portik förvandla ett sexkantigt rum, som hade en stor pelare i midten och förr sades hafva varit ett kapell. Men alla dessa sysselsättningar ville icke jaga någon riktig fart; han ställde alltemelanåt från sig yxan mot ett träd, och då han :og ett papper för att derpå göra ett utkast ill åtskilliga förändringar i husets byggnad, hände det oupphörligt att han öfverraskade ig sjelf med att sitta och skrifva hvårjeanda kråkfötter i kanten. Hans tankar voro nemligen ständigt hos Leonora, och nan tänkte alltjemt på något som hon hade sagt eller gjort, eller på någotsom han svaat eller borde hafva svarat henne. Efter ett par dagars förlopp hade hans rem blifvit honom alldeles olidligt, ehurn van fritt kunde komma och gå hvart nan ville, och då han en morgon vaknade idigt efter en nästan sömnlös natt, började an genast att packa in sina saker. Han sjorde detta med en sådan ifver, att han edan rullade på landsvägen, då folket beaf sig till sitt arbete. Han bytte klockan 7 på morgonen om hästar i den lilla stalen, som låg vid pass en mil från hans sods; och så gick det vidare från det ena vållet till det andra, till dess han i skymingen befann sig i närheten af Chausen Wood. Han ville icke för något pris bli igensänd, emedan han skämdes öfver att komna så hastigt. tillbaka, och vidtog derför tskilliga försigtighetsmått till undvikande