Aftonbladet – 19 oktober 1864, sida 2

hon hade en hvit musslinsklädning, en hvit silkeshalsduk var bunden kring halsen, en hvit broderad krage betäckte de sköna axlarne, och det arbete, hvarmed hon var sysselsatt, bestod af en hvit kammarduk. Lampans sken föll på hennes bleka ansigte och vackra händer, och hennes rörliga gestalt tycktes vittna om att hon fann sin sysselsättning tråkig och kände sig nedtryckt ar sin ovänliga omgifning. Laura, som till en del satt vänd från fönstret, lutade sig tillbaka i en stol och läste. Mr Chausen låg och sof på soffan, och hans ljudeliga, regelbundna snarkning minskade Leslies fruktan för att bli upptäckt. Han återsåg nu sålunda Leonora, han kunde tala till henne med ljudlösa läpar, betrakta henne med lidelsefulla blicar och hopknäppta händer och knäböjande tillbedja hennes tjusande skönhet. Måhända gick han nog långt i sina passionerade åtbörder, ty midt under hans hänryckning rusade en liten hund, som hade lagt sig att hvila i vecken af Lauras sidenklädning, upp på golfvet och började skälla af alla krafter. Leonora såg häftigt upp från sitt arbete, men Leslie hade redan sökt skydd i skuggan. Mr Chausen fortfor att snarka, och Laura var alltför van vid sin hunds hysteriska utbrott, för att låta störa sig af hans skällande. Leslie ansåg sig emellertid icke längre säker, och detta förmodligen derför att den lilla hunden fortfor att stirra bort mot fönstret för att åter gifva hals, om det allraringaste rörde sig derutanför Han drog sig derför mycket försigtigt tillbaka, i det han önskade alla möjliga olyckor öfver hunden. 4Låt mig bara väl få tag i dig en gång här ute, min gosse, så skall jag nog vänja