Aftonbladet – 18 oktober 1864, sida 3

suppleant ; samt för den öfriga delen af Kinds härad: komminister Ahlgren i Skattebo med kapten Ehrengranat på Gammalsjö såsom suppleant. Rättegångsech Polissaker. En man anklagad såsom sin hustrus mördare. För ofvannämnda ohyggliga brott är, såsom vi uti gårdagens tidning 1 korthet omnämnde. minuthandlanden Lundin häktad och tilltalad i poliskammaren. Innan vi gå a polisundersökningen i går, vi ha oss bekant om hans lefnadsomstt ter, m. m. Lundin, hvars förnamn är Eric, har de sednaste tvenne åren varit boende i huset n:r 19 vid Hornsgatan, der han hade butiken till venster om portgången för sin handel med s. k. korta varor, och våningen 1 trappa upp för sig och sin familj; derförut bodde han i huset n:r 35 Norrlandsgatan, hvarest han bedref pantlånerörelse. Han har äfven haft försäljning af färdiggjorda manskläder, ehuru. han icke sjelf varit kunnig i skrädderiyrket. Ar 1852 gifte han sig med sin nu omkomna hustru, Sophia Magdalena Åström, med hvilken han haft 4 barn, deraf 2:ne dödfödda; de två lefvande äro en gosse, snart 11 år gammal, och en flicka om 274 är. Emellan de båda makarne rådde ett godt förhållande tills för omkring fyra år sedan, då Ida Husberg, 19 år gammal och dotter af en viktualiehandlande i Norrköping, kom såsom tjenstflicka i huset. Snart nog uppstod emellan Lundin och henne ett brottsligt förhållande, som efter hand utvecklade sig till häftig kärlek å ömse sidor. Hustru undin, hvilken af sina bekanta vitsordas såom en ordentlig och arbetsam husmoder, men om skulle haft ett ytterst häftigt sinne, grämde sig djupt öfver mannens otrohet; ledsamma uppträden, ibland urartande till hustruns misshandling, förekommo allt som oftast, och dessa fortforo, n sedan det lyckats hustrun att få Ida Husberg aflägsnad från makarne Lundins hem, sedan hon vistats der ett par år, ty mannen fortsatte sin bekantskap med flickan, och hustrun, som spanade ut de älskande, kom flera gånger på dem under deras möten å Klara kyrkogård och dylika ställen; ja, en gång tog mannen föremålet för sin nya kärlek hem till sig en natt och stängde sig då med henne inne i salen, under föregifvande att han stiftat en orden med namnet Linnea borealis och skulle uttänka och utföra andra gradens ceremonier. Hustrun, som förut icke måtte anat oråd, blef dock upplyst om rätta förhållandet, då hon morgonen derpå fann på golfvet marongnålar och andra tecken, utvisande att fruntimmer varit tillstädes. Hon, som sjelf icke var skrifkunnig, lagade slutligen att hon fick bref skrifna till flickans fader, hvilken, gjord uppmärksam på saken, kort före sistl. jul hemtade hem dottern. Lundin och flickan brefvexlade sedan flitigt med hvarandra. och hustru Lundin öfverkom ett par gånger flera af flickans bref till mannen, hvarvid åter häftiga uppträden förekommo emellan de båda makarne. Alla Lundins bref till flickan Husberg voro redan i går, genom telegrafering till borgmästaren i Norrköping, i härvarande polis) stares händer, och en stor del af brefven ifrån henne till honom ha dels påträffats hemma i Lundins bostad, dels erhållits af mamsell Aurora Öijer, hos hvilken hustru Lundin lemnat de af henne anhållna. Af denna vidlyftiga brefsamling hade tills polisförhöret i går endast några få bref hunnit genomgås, och i dem förekomma flera märkliga yttranden, som tyckas antyda en brottslig afsigt. Så skritver bland annat Lundin den 2 sistl. Juni till Ida Husberg, att hon skulle ha tålamod, emedan det snart skulle bli annorlunda, och i ett annat bref finnes det spörjsmålet framstäldt: om. i fall deras planer skulle gå i fullbordan, man då skulle kunna göra dem något?. Om sjelfva förloppet af händelsen, då hustru Lundin omkom, har följande blifvit kändt. I torsdags förmiddag kl. 10 hade makarne Lundin begifvit sig med en mindre roddbåt, lånt vid Skeppsholmen, ut åt Lidingön, för att hemta hem sina barn, som ännu voro qvar vid Thorsvik, der Lundin i år, likasom förlidet år, haft sommarnöje; komna till Lidingöbro värdshus hade de der landat samt fått upp och förtärt porter och smörgåsar, emedan de. då de gingo hemifrån, endast druckit kaffe. Ifrån Lidingöbro hade rodden ställts framemot Lidingsberg. der, i närheten af land och, såsom poliskommissarien Cederborg, hvilken har målet om hand. uppgifvit, emellan utskjutande, skogbeväxta uddar, hvarest inga menniskoboningar finnas, händelsen passerat. Enligt Lundins uppgift skulle hustrun, hvilken suttit i aktern, rest sig upp. för att fatta styret och dervid af den häftiga sjögånen fallit öfver bord. Han, som skött årorna. hade vid tillfället sett åt fören och icke märkt olyckan, ej ens plumsandet i vattnet, förrän han ter vändt sig om och varseblifvit hustrun i sjunkande tillstånd; han hade då först rackt ena armen och sedan en af årorna åt henne, men förgälves. Såsom vi förut berättat, anmälde han sjelf saken i fredags vid företrädena i poliskammaren, och dagen derpå var han på förmiddagen uppkallad till enskildt förhör hos polismästaren samt å eftermidagen först med poliskommissarien Cederborg ute till Lidingön, för att utvisa stälet der hustrun omkommit, och sedan, till följd af högst graverande omständigheter, af kommissarien förd hem till polismästaren, hvarest hölls ordentligt förhör och Lundin häktades. Vid ransakningen i går i poliskammaren, dervid icke mindre än tio vittnen hördes, var han nstäld från häktet. iklädd sina egna kläder, svarta byxor samt bredt sorgflor på hatten, hvilken sorgdrägt han redan i fredags skall ha anagt. Luudin, en några och 40 års karl, af melelmåttig längd med svart hår och kindskägg, spenslig växt och sjukligt utseende, nekade nu. ikasom han gjort i lördags, till det förfärliga orott, för hvilket han är misstänkt och tilltalad. örmälande sig icke ens ha påtänkt, ännu minlre ha verkställt en så ohygglig gerning; men lera af vittnena intygade att hustrun för dem berättat och varit fullt öfvertygad om att han edan i fjol sommar skulle ha traktat efter henres lif. i det han, under det de en gång vid Thorsvik stodo båda på en brant stenhäll och netade, gjort sig till att halka och dervid knufat till henne, så att hon fallit i sjön, men vid iennes nödrop och då folk till följd deraf kommit i närheten, åter hjelpt PR henne. Sjelfva händelsen kunde icke Lundin bestrida, men förnekade att det varit hans afsigt att bringa hustrun om lifvet. Såsom vittnen hördes enkefru Sofia JHodell, hvilken, såsom akuschörska betjenat hustru Lunlin och sålunda blifvit bekant med henne. Fru Hodell berättade, att hustru Lundin för henne beklagat sig öfver mannens otrohet och hårdhet amt en gång omtalat, att hon, då hon förlidne sommar kommit på mannen och hans älskarinna i Klara kyrkogård, blifvit neri Lappgränd, dit w0n flytt undan, af honom illa slagen emot vid jöstranden liggande stockar, hvaraf hon fått hål hufvudet och blödit mycket. Fru Hodell hade ett sår efter de skador som sålunda tillfogats hustru Lundin, som för öfrigt yttrat, att fon var rädd att mannen skulle ta lifvet af henne, å att hon fruktade hvarje gång hon nödgades vara ensam med honom och derjemte undvek att dricka ir samma kopp som han, för att ej bli förgifven; händelsen vid metningen hade också hon vört af hustru Lundin. Fru Hodell hade slutigen varit den som åt hustru Lundin skrifvit orefven till flickan Husbergs fader. Mamsell Maria Envall, hvilken genom fru Hodell blifvit bekant med hustru Lundwm, hade va