stammande manliga slägt, som har; arfsrätt till tronen, skulle utdö?. Budskapet förkunnar derpå, att det är konungens mening att åvägabringa en annan ordning för tronföljden inom samtliga under vår spira lydande länder?, ?i öfverensstämmelse med anförda förhandlingar och akter?, Detta budskap, som upprepades och förnyades den 13 Juni efter riksdagens upplösning, bevisar således, att giltigheten af hela ordningen knyter sig till förutgående förhandlingar, hvilkas föremål varit legitimitetens bevarande. Hvarken konungens budskap eller riksdagens beslut eller slutligen tronföljdslagen af den 31 Juli 1853 kunna gå längre än de gifna afsägelserna. De skola ega giltighet och tolkas i öfverensstämmelse med dessa, och det i landtgrefvinnan Charlottas afsägelseakt uppställda vilkor återfinnes på Kvarje nytt stadium ända intill den slutliga agen. Sammanfatta vi nu förestående utveckling, så blir resultatet följande. Den under åren 1851-—1853 åvägabragta successionsordning är grundad på bibehållandet af monarkiens integritet såsom föremål och förutsättning. Men denna tanke, som utgör ratio legis, har aldrig blifvit realiserad, och om det slutlien blir fred i öfverensstämmelse med preiminärerna af den 1 Aug., så är derigenom integriteten formelt uppgifven. Den del af monarkien som H. M kung Kristian IX skulle hafva besuttit med egen rätt till följd af ryska husets afsägelse, uppgifver han genom denna fred. Hans rättighet att såsom sin gemål drottningens representant bära kronan i monarkiens öfriga delar förfaller likaledes genom freden, i det högstdensamme dermed upphör att regera och försvara Danmarks rike såsom ett odelbart, oåtskiljeligt och sjelfständigt rike?, hvarmed enligt hans konsensoch försäkringsbref följer förlusten af hvarje rätt till Danmarks ike och danska kronans eller de danska konungarnes särskilda besittningar och öfriga rättsliga fordringar?. Äfven H. M. drottningens rätt till dessa delar af monarkien upphör likaledes, i det den förutsättning, under hvilken närmaste kognatrenuncerade — nemligen att ?successionsrättigheterna till hela danska monarkien? kunde förenas hos den nuvarande konungen och hans drottning — icke är uppfylld och genom freden uppgifves af konungen sjelf. Den kognat, som nu står tronen närmast, inträder dermed åter i sin rätt enligt kungalagen, liksom ryska kejsarhuset återupptagit sina anspråk och ånyo disponerat öfver dem. En fred i öfverensstämmelse med preliminärerna af den 1 Aug. skall således bland sina många sorgliga följder medföra äfven den, att den rättighet, 1 kraft hvaraf kronan bäres, byter om plats. I det ögonblick, då ej blott monarkien söndersplittras, utan äfven Danmarks rike lemlästas genom freden, är den legitime tronarfvingen till hvad som återstår af den fordna danska monarkien, icke drottning Lonises gemål, H. M. kung Kristian IX, utan den enligt kungalagen närmaste kognaten, prins Fredrik af Hessen.