Aftonbladet – 18 oktober 1864, sida 2

ser som tvinga er att resa härifrån?4 sade Laura med ett mellankoliskt leende. För min del tror tror jag inte att det är brefven som äro skuld dertill. Och hvad skulle det då vara? sade Leslie häftigt och blef helt röd i ansigtet. Hvarför vill ni inte behandla mig som en vän?X sade Laura. Men, det är sant, jag har ingen rättighet att tränga in i edra hemligheter. Jag har inga hemligheter, svarade Leslie, som blef alltmera kall och tillbakadragen. Jag gör inte anspråk på att ni skell anförtro mig någon af dem, sade Laura; det gör mig bara ondt att se en vän lida genom andras nycker och infall. Ni talar i gåtor, sade Leslie. Jag vet inte af något annat obehag än det att jag måste lemna er.4 Det är inte beskedligt af er att tala så, sade Laura, som plötsligt förlorade sin sjelfbehersKkning. Skilsmessan från mig är en sak som föga bekymrar er. Jag ville blott önska att ni lika litet måtte bli bedragen som ni lyckas uti att bedraga mig. Bedraga!4 utbrast Leslie. Hvad iHerrans namn är det vi tala om? Jag lemnar här tvenne väninnor, om hvilkas uppriktiga vänskap jag ej hyser nägot tvifvel, och hvilkas goda tankar om mig ständigt skola utgöra min stolthet. Det är skilsmessan från er, miss Chausen, och från er myndling, som gör det svärt för mig att lemna detta ställe. Leura såg honom ett ögonblick rakt i ansigtet och ändrade deorpå plötsligt hela sitt sätt, i det hon utbrast i sitt hånfulla skratt, som dref blodet upp i hans ansigte, som om han hade blifvit beslagen med att säga en mer än vanligt stor dumhet.