?Det var en dag — skrifver en korrespondent till Dagbladet — som jag skulle till Aabenraa, och på vägen hade jag litet att uträtta i Nyhus och Kliplev. Vid middagstiden passerade jag Bov. De unga karlarne kommo med lharne på nacken, och flickorna med hvita förkläden hem trån marken. De sjöngo och trallade af hjertans lust. Jag lyssnade, men beklagar att jag icke kunde uppfatta det hela och ännu mindre återgitva det. Jag lade blott på minnet följande ord: Slesvig Holsteins falska söner Ni han brutit er svurna ed, Som ni svurit Danmarks konung. Just då han mot fienden stred. Detta gaf mig anledning att fråga om här icke fanns någon som brutit sin ed och blifvit öfverlöpure, men fick ett raskt och hurtigt ?nej!? till svar. Detsamma hörde jag stadlästas på andra ställen, och jag kunde nu förstå hr v. Zedlitz förtret. Då jag kommit ett stycke bortom Bommerlund, säg jag slesvigholsteinska flagga. svaja från Kliplevs kyrktorn; jag undrade på att de goda Kliplevarne blifvit så gesinnungstächtige?, men jeg fick snart reda på eammanhanget. Det tinns i hela eocknen tre tysksinnade familjer, och en af dessa hade jemte preussiska soldater — naturligtvis på egen hand sedan de genom officerarnes afresa fått frin hörder — satt ut flaggan.