Kurlr från Sundet. En utflykt till Landskrona. Jag underhöll er nyligen med vackra landskaper, tillåt mig i dag välja det mera solida till föremål för min betraktelse! Från Helsingborgstraktens romantik vändom 0ss ett ögonblick till Landskronas aktningsvärda rosa; den sednare har sitt intresse liksom en förra och Combyte törnöjert. ägen mellan Helsingborg och Landskrona är måhända det behagligaste stycke landsväg i hela Skåne. Man skall snart icke längre veta något derom, när om ett år den jernväg blir färdig, som bland ennat kommer att förbinda dessa nämnda tvenne städer, det är redan nu endast för resande, hvilka fara denna vög, enär de flesta föredraga att göra turen till sjös med ångbåt. Emellertid älskar jag denna landsväg, icke för fiskläget Råås skull, men för den förtjusande ängden kring Glumslöf — den har också ådragit sig flera vära landskapsmålares synnerliga uppmärksamhet -— icke mindre tör de pittoreska höjderna vid Hilleshög, och det är en evärdlig sanning, att den dessutom, med undantag af ett jemförelsevis helt kort stycke, är förträffligt macadamiserad (troilad, heter det här, som bekaut, efter länets nuvarande ordningsälskande höfding). När man från Hilleshögs backar efter en lång stignivg ändtligen åter rullar utför, har man en utsigt, som är högligen karakteristisk. På högra sidan Sundet, Hven, danska kusten — hvilken tafla! midt framför sig en vidsträckt slätt med Säbyholms vackra herresäte, med det väldiga Erikstorp. omgifvet af frodiga ängar och åkrar, med Landskrona i fonden. Hela den terräng, man här ötverskådar, är utmärkt genom sin sällsynta bördighet, ötverallt ser man tillika spåren af den verk liga mönster-agrikultur, som numera råder på Säbyholm (sedan flera år Landskrona sockerbruksbolags egendom), och hvilken derifrån spridt sig efterhand vida omkring, man tycker sig plötsligen förflyttad till ev litet Brabant; här, liksom der, visa sig de stora fälten. med sina skarpa diken, sina jemna linier, nästan som en trädgårdsanläggning i stor skala, och likheten med de brabuntska slätterna blir naturligtvis endast ytterligare påfollande genom den storartade hvitbetsultur, som här i de sednare åren blifvit införd. Om i allt detta det röjer sig ett visst belgiskt ordningssinne och nästan ett belgiskt åkerbrukssystem, mera än, så vidt vi känna, i någon annan del af provinsen, påminnas vi å andra sidan ovilkorligen om elgisk industri genom dessa många mörka stenkolsrökar, hvilka i förgrunden teckna sig mot luften, och dessa väldiga ångskorstenar, som tillsammans bilda nästan en liten reminiscens af Seraing. Landskrona är visserligen icke något Seraing, — det vore att öfverdrifva, — men de flesta föreställa sig väl kvappast ens så mycket om denna i det hela taget något tystlåtna stad, att der hos densamma är en ftendeng just åt nämnda håll. Dette sista är dock ett faktum; tendensen är der. ; Döt ör allom bekeat, att Lendskrona länge