Aftonbladet – 15 oktober 1864, sida 2

honom än alla hans goda beslut. Han måste draga hästen efter sig, och denne tog genom sin oregelbundna gäng alltjemt hans Vppmärksamhet i anspråk; än gick han så långt fram, att det var fara för att han skulle trampa på honom och Leonora, än stannade han för att naffsa efter en qvist, och då han ryckte i tygeln, tog han ett häftigt språng, så att han hade svårt att styra honom. Leonoras tankar vändes nästan helt och hållet från hennes egna sorger och Leslies deltagande genom hästens bångstyrighet. Hon skrattade med barnslig glädje åt joe envishet, och huru tacksam hon än var öfver Leslies försäkringar, att han skulle bi. stå henne som en redlig vän i hennes sorger och motgångar, kunde hon dock icke: låta bli att vända talet på hästens rörelser.. Leslie förbannade det ostyriga djuret, och: för att hålla samtalet inom det område han älskade, föreslog han slutligen Leonora att taga plats under ett träd djupt inne i skogen. Derpå band han sin häst på någor, afstånd derifrån och satte sig vid sidan af Leonora, som nu var dold för alla de 8 son som skulle ha vaktat på henne, oc, icke heller skyddades af något medvetr .,nde om att hon behöfde ett skydd 4Då jag reser bort härifrån, hvilket jag förr eller sednare måste gör, vill ni då tänka på mig? sade han. vill ni komma ihåg att ni har en vän, 4, hvilken ni alltid kan vända er?4 4Ja, ja, det vill jag visst, sade Leonora. Det är ingen fira för att jag skall glömma er; ty ni är den enda som säger mig hvad jag bör göra och vänligt visar mig mina fel? POch om ni behöfver ett råd...? (Forte. följer.)