Aftonbladet – 15 oktober 1864, sida 2

Ack jo, miss Chausen var mycket onc på mig. Hon sade till mig, att det inte hela England fanns en ung flicka som skulle kunna visa ett så opassande uppförande isynnerhet mot er. Ah, sade hon det?t Var det af om tanka för mig som hon yttrade de:ta? Sad hon att det var för min skull som hon... Nej, hon sade att hon alldeles inte brydde sig om er; det var endast och allenast fö min egen skull.4 sI sådant fallf, sade Leslie skrattande, tror jag alt det är bäst att jag så for som möjligt beger mig härifrån. Vill ni resa bort? Ni är då verkligen ond på mig?4 Gör mig för all del inte den sorgen ati tro något sådant, sade Leslie, i det han fattade hennes hand och förde henne längre in i skogen. Medan de sålunda vandrade vid hvarandras sida, kommo de snart i ett lifligt samtal, under hvilket Leonoras försvarslösa oskuld väckte bättre känslor i Leslies hjerta, än som någonsin förr hade fått rum derstädes. Emellertid fann han behag uti att bringa henne i en ställning, i hvilken det allena berodde på honom om hon lyckligt skulle undkomma dess faror, och han bekymrade sig icke heller om alt han utsalte henne för att blifva illa omtalad af alla dem som voro mera försigtiga i sitt beteende eller hade större verldskännedom än hon. Han märkte att hon icke hade minsta aning om allt detta, och han aflade i hvarje ögonblick för sig sjelf ett heligt löfte att han skulle respektera hennes oskuld; men han tryekte dock ömt hennes arm, som han hade lagt i sin och smekte ett par sånger hennes hand. En obetydlig omständighet bidrog mera att lägga band på