Aftonbladet – 15 oktober 1864, sida 2

Laura högljudt i sitt toilettrum, hvars dör. hon hade slagit igen om sig och tillåst. Leonora, som hade den fördelen, att hor kände sig fri från alla samvetsförbråelser hemtade sig först; men hon var emellertid i hög grad nedslagen, och som hon ej visste å hvad sätt hon hade försyndat sig, beslö on att först bedja mr Leslie om förlåtelse och derefter uppmana honom att säga henne huru hon för framtiden borde upplöra sig Hon smög sig uppför baktrappan upp til sitt rum och tvättade sitt ansigte i kall vatten, såsom hon ofta hade gjorti klostret då hon hade fått bannor och ville undvik: beskyllningar för att hon hade varit onc öfver den tillrättavisning hon erhållit. Se dan hon derefter tagit på sig sin hatt oci sin gråa kappa, gick hon bedröfvad nec igen och smög sig på de mest afsides vä gar hon kunde finna bort till parkgrinden genom hvilken hon visste att mr Leslic skulle komma tillbaka hem. Här satte hor sig ned för att tåligt ntvänta hans ankoms och sökte undandraga sig de förbigående: uppmärksamhet genom att välja sin plats under några stora lutande almar, hvilkas grenar, såsom det stundom är fallet mec dessa träd, hade växt ut från stammen pi det sätt att de böjde sig nedåt marken. Men huru tålig hon än var, och så van hon än var att vänta, förflöt dock så lång tid utan att någon visade sig, att hon först blef ledsen och sedan verkligen ängslig. Hon reste sig upp och gick framåt vägen, af hvilken hon kunde se ett långt stycke på andra sidan grinden; men då hon ej kunde upptäcka någon ryttare, gick hon tillbaka till sin plats, der hon åter försökte alt fördrifva tiden med att taga fram ett litet papper och hopvika det i form af ett kors. Den gamla qvinnen, som bodde i