menska, hvars enhet med Gud icke vinnes metafysiskt, utan etiskt. katolicismen är Kristus genom den enbara betoningen af gudomen höljd i en slöja, och reformationen I emedan den utgick trån andra punkter, icke borttagit henne, icke reviderat kristologien. Först då protestantismen ej mer skall se Jesus som en öfveradende texfani, ej mer se hans he ret. blott i uppståndelsen, skall hela den historiske Kristus synas oss med sin välsignelse och dermed di dunstbilder af honom försvinna tillika med tviflen på Guds personlighet, en öfverjordisk verlds verklighet och själens odödlighet. Vi kunna ej här följa talaren i ha vidlyftiga kritik af Strauss och Rnan af honom intagna ståndpunkt, Följande dug uppträdde, som utsedd korreferent, professor Köstlin i Breslau, och erkände liksom Beyschlag nyttan och vigten af den impuls, som gifvits af den nyare kritiken och uppmanade kyrkan att ej förbise, utan tillgodogöra sig densamma, men kom till ett resultat mera närmande sig nuvarande kyrkliga åskådning. Under sedan uppstående debatt uppträdde öfverhofpredikanten Liebner från Dresden med ytterlig höttighet, kallande Renan och Strauss för åsnor? 0. 8. v., men måste genom upprepade rop afträda. Tischendorf vände sig med hetta mot Renan ensam och ville genom Acta Pilati bevisa evangeliernas tidigt gällande auktoritet. Derpå uppträdde de flitiga kyrkodagsmännerna Krummacher från Potsdam och Krummacher från Duisburg. Den förre önskade ett kraftigt vittnesbörd mot den ovärdige, frivole smädaren Renan, den sednare önskade ett anatema öfver begges skrifter, men bön för deras egen omvändelse. Hoffman faun nödigt att mildra intrycket af Beyschlags föredrag. Denne hade icke ment illa, vore i grunden fullt enig med honom sjelf o. s.v. Pastor Blumhard ville antingen fasthålla allt eller uppgifva allt och manade till bön för en ny den heliga andes utgjutelse. Ofverkonsistorialrådet Dorner gat ev kraftig varning mot utsåendet af ett ohjelpligt misstroende mellan trons och vetenskapens representanter. Han uppträdde äfven för höjandet af de filosofiska studierna hos prester och rönte stort bifall, särskildt af generalsuperintendenten Hofiman. Ulriei blef hindrad att hålla ett tillämnadt föredrag öfver filosofiens vigt för teologien och ki Bäjern. fver den nye kultusministern v. Kochs förhållande till episkopatets fordringar? förnimmes ännu inet. Frågon är i hvarje foll en klippa för nämnde departemenischer, som i öfrigt just ej synes sinnad att ovilkorligt bifalla de eviga påkänningerne, som särskildt gå ut på fortfarande kning och utvidgning af kloster och andliga instiluiioner. Så äro i sista tiden flera ansökningar afslagna om tillåtelse till inrättande afnya Fransiskanerhospitser (hvilka ansökningar ingå från församlingarne, bakom hvilke presterna dölja sig), liksom flera ansökningar af unga prester för studerande vid Collegium Germanicum i Rom, der enligt göllende praxis alltid blott två teologer från Bäjerns 8 stift skola studera. Positiva åtgärder ofhöras icke, hvaraf allmännast önskas: 1) fri religionsöfning för andra än de erkända bekännelserna; 2) upphäfvande af presternas trakosserier vid giftermål, synnerligen vid blandade äktenskap; 3) tillsättande af verldsliga distriktsoch lokalskolinspektorer. Härtemberg. Ultramontanerna knaorra öfver regeringens afslag angående inrättande af ett kloster. De torde under den nye kungen ha mindre att hoppas för sina planer än förut. Han är gans a protestantiskt sinnad. Alven drottningen är Roms afsigter. lika litet huld som hennes bror, ryske kejsaren, För öfrigt har ultramontanernas förr så mäktiga förespråkarinna i Wärtemberg intet inflytande wer. Liflond. De lutherska ortodoxerna äro i stor gäsning öfver Schleidens kallelse till rofessor i antropologi och växtfysiologi i orpat. Den ene presten dundrar, den andre qvider på predikstolen och alla förutsäga verldens snara undergång, ty Schleiden är antikrist. En estnisk tidnirg för allmogen säger, att antikrist kommit till Dorpat för att beröfva esterna deras täders tro. Emellertid har kejsaren gett honom statsråds karakter, ett språng på ranglistan, som är ganska sällsynt. Polen. Klostren skola upphäfvas, klosterkyrkorna öfvergå till katolska garne, klosterbyggnaderna delvis inrättas till skollärareseminarier, klostergodsen s bildande af en fond för föl ring, klosterpresterna få lifstidspension, så vida de ej ingå som församlingsprester. Italien. Madonnaoch helgonbilderna ha försvunnit från Neapels gathörn utan pöbelupplopp, ehuru presterna sökte framkalla tlera underverk på gatorna. I kyrkan dell: Carmine finnes en Kristusbild, som har den egenskap, att dess här och skägg växa. Årligen brukade magistraten en viss dag besöka denna kyrka för att offcielt öfvervara bildens rakning; men i år mottogs processionen med sådant oväsen, att magistraten förklarade sig afstå för alltid från denna herrligbet. Hos de bildade klasserna och de 10.000 studenterna herrskar nu Voltärianismen, den vanliga frukten af fördröjd religiös reform. Det är slut med tron på presterna; ehuru flera visa sig liberala och till och med utge en motpåflig tidning, bjelper. det ej. Icke heller Vuldenserna vinna här framgång. Deremot är en af tyskar stiftad protestantisk skola hastigt kommen i rop och redan utbildad till eit lyceum. Äfven katoliker och judar sända sina barn dit utan att ta anstöt af den protestantiska religionsundervisningen. Avon finnas i Italien 84 religiösa ordnar med 2382 kloster, hvaraf 658 tillhöra tiggarordnar. Man räknar 15.491 manliga och 18,191 qvinliga professer? samt 4668 lekmansmedlemmar al begge könen. summa 38,357 klosterinvånare. j Huron man väljer påfvo. (Slut fr. nr 234.) Ingen får tillträde till konklaven utan kännemärke. Kardinalerna ha för vana att åt sina bekanta ge små stafvar med deras vamn AR a TY.