Aftonbladet – 14 oktober 1864, sida 2

jade han för henne hysa ett intresse, rom ytterligare ökades deraf att den unga flickan var så olik alla andra unga flickor och emedan uppgiften att vinna hennes hjerta syntes honom temligen svärlöst. Han bekymrade sig lika Met om den sorg han kunde vålla Laura, hvilken han förut hade hemburit sin hyllning, som han förmodligen i framtiden skulle bekymra sig om den, hvilken han kunde komma att väcka hos den försvurslösa, unga flickan han för ögonblicket tillbad; och dock var Lauras smärta ganska djup och allvarlig, antingen hon nu hade handlat rätt eller icke uti att utsätta sig för en dylik missräkning, Hon var full at hat till Leonora, som hade intagit hennes plats, och det var henne ganska svårt att bibehålla skenet af den välvilja och vänskap hon i början hade visat den unga flickan. Hon sökte för sig sjelt rätttärdiga den förändring, som hade försiggått i hennes känslor, genom att inbilla sig sjelf att det var nödvändigt för henne stt visa en viss stränghet, för att lära sin myndling att uppföra sig passande i sin nya omgifning och rätta alla de misstag, till hvilka hennes klosteruppfostran ännu alltjemt ledde benne. Leonora behöfde också ganska väl att någon hade ett vaksamt öga på henne; ty då hon såg att alla de reglor, som man bade inpräglat hos henne allt ifrån hennes barndom, icke längre höllo streck, kände hon sig helt förbryllad och visste snart hvarken hvad hon borde göra eller icke göra. Man hade skrattat åt hennes blyghet, ochi sin oskuld förstod hon icke att hon ej kunde behandla hela sin omgifning på samma sätt; hon gjorde ännu ingen skilnad mellan Leslie och fura, och hon såg på sin gamle förmyndese med samma blick som hon riktade på sin unge tillbedjare. Att Leslie vi