Aftonbladet – 14 oktober 1864, sida 2

man gjorde narr af benne, och denna visshet plågade henne. Hon stack börsen tillbara i fickan på sitt förkläde och stod der åter såsom ett förläget barn, som ångrade hvad det gjort. Alltsammans är ju rakt ingenting att tala om7, sade Leslie; låt mig bara få brefven.? Med dessa ord tog han brefpackan ur handen på henne och gick in i mr Chausens rum, som låg vid sidan af biblioteket, för att fråga honom om han kunde få en ridhäst; derpå kom khan tillbaka och berättade Laura att han skulle rida till Cantleton samt erbjöd sig att uträtta hennes komrissioner, ifall hon hade några att lemna honom. ?Jag tänkte, sade Laura, som tvang sig till att le, att vi allesamman skulle rida ut till grottan.? Ja, det var sannt det; det hade jag rent af glömt bort; men det kan ju gå för sig ändå, fast inte jag är med.? ?Ja, naturligtvis?, sade Laura. ?Våra äster måste naturligtvis roa sig på egen hand, då deras värdfolk inte har den lyckan att kunna roa dem.? Leslie försäkrade henne på det bestämdaste att hon gjorde honom orätt. Gäster, som kunna bära sig så åt,sade han slutligen, Sförtjena alldeles inte att bli mottagna i ert gästfria bus; men jag har verkligen en liten affär att uträtta i staden. Laura log föraktligt och förmådde icke dölja sin förbittring. CNaturligtvis måste era egna angelägenheter gå framför allt annatt, sade hon; ssjellviskheten är hos ert kön nästan en lygdt. Teonora var vittne till allt detta och sände sig mycket bedröfvad öfver att