Aftonbladet – 14 oktober 1864, sida 2

allvarsamt som möjligt, på det att hon skulle känna sig honom förbunden då han hade uträttat den, och sedan han mottagit brefpackan, drog han sig undan med henne till en fönstersmyg. Det är just inte en så alldeles lätt sak att få denna brefpacka expedierad?, sade han; den väger utan tvitvel lika mycket som sex vanliga bref.? Det tror jag också, ty jag har skrifvit till lika många af mina vänner.? ?Den mäste frankeras innan den afsändes från England?, fortfor Leslie. ?Postbudet, som brukar taga brefvena med sig, kan inte veta hvad den kostar, utan vi måste sjelfva lägga dem på posten.? Men huru skall jag då bära mig åt? Det är så långt till staden. Tror ni inte att miss Chausen skulle kunna förmås att skicka en vagn eller ett ridande bud till etaren?? Skall jag fråga henne?? Ja, gör det.? Han följde henne med ögonen medan hon med förlägen min gick fram till Laura, 1y hon kände instinktlikt att Laura icke skulle vara synnerligt benägen att uppfylla en bön som kom från henne. ?Nej, det kan omöjligen låta sig göra?, örde han Laura yttra. För öfrigt inlät hon sig icke vidare med Leonora, utan fortfor att läsa i sin bok, hvars blad hon häftigt vände om. L:onora sade icke heller någonting, men kastade åter en blick på Leslie, som med en vink kallade henne tillbaka till fönstersmygen. -POm ni vill anförtro hela saken åt mig, sade han, tror jag nog att jag skall kunna arrangera den. Jag skall sjelf rida till staden, efter som vi inte kunna hoppas på bistånd sf miss Chausen, och om jag skyn