Aftonbladet – 14 oktober 1864, sida 2

sade mera godhet emot henne än mot någon af de andra syntes henne likväl vara en afgjord sak, och hon fann det derför helt naturligt att hon skulle kunna vända sig till honom för att bedja om råd och vägledning. Om hon icke hade vändt sig Lil honom, skulle hon ju för öfrigt ha visat den der barnsliga fruktan för mankönet, för hvilken man så nyligen hade gjort narr af henne. Under sådana betraktelser, som ofta satte henne i förlägenhet, trädde hon en morgon in i biblioteket med en stor bundt bref, som hon hade skrifvit till sina bekanta : klostret, och den första, till hvilken hon vände sig för att få veta huru hon skulle bära sig åt för att 1å dem afsända, var Laura. SLägg dem der på bordet, vid sidan a de andra brefven. Det behöfs verkligen at göra så mycken affär att skicka ett par bre på posten. Leonora rodnade och gjorde det som Laura sade henne; emellertid var hon icke belåten med denna anvisning, och efter en stunds plågsam tvekan såg hon sig om efter en ävligare rådgifvare. Då hon blygt kastade sina ögon bort till mr Leslie, mi rkte hon att denne betraktade henne, eburu han låtsade läsa i den bok, öfver hvilken han satt Intad. Leonora rodnade åter, emedan hon tänkte på att hon varit för blyg att genast vända sig till honom, och som hon ville undvika det sken af misstroende, som så ofta hade kommit de andra att skratta på hennes bekostnad, besvarade hon hans blick med ett vänligt leende och gick utan vidare omständigheter fram till honom, som om han hade varit syster Frangoise eller syster Jeanne, samt frågade honom i halft hviskande ton huru hon skulle bära sig åt. Leslie var genast benägen att taga saken så