Aftonbladet – 13 oktober 1864, sida 2

kor åstadkomma en ny pjes at estetiskt värde, torde vara förenadt med stora svårigheter, måhända omöjligt, och sannolikt vill ingen af våra författare äfventyra sitt anseende på ett hastverk. Vi ha hört berättas att kongl. teaterdirektionen varit benägen att upptaga ett divertissement, som första gången uppfördes på Kongl. teatern den 2 Januari 1815, och då skrifvet just med anledning af den svensknorska föreningen. Dess författare var öfverstlöjnant Nordforss; musiken komponerades af Du-Puy och baletterna af Deland. Pjesen gafs med stormande bifall och uppfördes 22 gånger å rad för fullsatt salong, samt gafs sedan flera år på löreningsdagen. Aterupptagandet af denna pjes, som på sätt och vis kan anses klassisk, har alltså skäl för sig. Men deremot berättas att ett inkast blifvit gjordt. Man lär nemligen ha ifrågasatt om pjesen kan gifvas med mindre än att lika beskaffade kostymer åstadkommas, nu som för nära 49 år sedan. Flertalet af kostymerna utgjordes af den tiden i svenska och norska armen brukliga uniformer, hvilkas förfärdigande omöjligen kan åstadkommas på den korta tiden till den 4 November — och derföre lär förslaget uppgifvits. Det förefaller oss dock att den lilla pjesen icke på det sättet utgör en tidsbild, att de föråldrade och derjemte ganska fula uniformerna från 18135 alldeles skulle utgöra någon väsendtlig beståndsdel i sjelfva pjesen, hvars id är att angifva föreningens betydelse. Pjesen torde alltså ganska väl kunna återupptagas och dervid begagnas nu brukliga uniformer.