Aftonbladet – 12 oktober 1864, sida 4

Till jordens lycklige! Hösten kommit, i gemaken Samlas åter glada lö ä Kronor skimra uti taken Öfver trefnad och behag, I de glänsande kaminer Brasans flammor dansa lätt; Och om äfven stormen hviner Utanföre — hvad gör det? Men i fattigdomens kojor, Är (o ve!) det icke så, Hösten tyngre gör de bojor, Näödens offer bära på, Inga ljus och inga brasor, Trefnad ger åt deras hem; Mörkrets, köldens, hungrens fasor Stå blott hotande kring dem. Och de stå der, hemska, kalla Kring en Mor, med barnen tre; Jordens lycklige! I alla Han ett hem, ej hon och de. Under lånadt. tak. att bida Några dagar blott de få; Husvill, uti verlden vida, Står hon sen, med sina små. Hvad den arma qvinnan lidit Icke verlden vet utaf, Hur hon kämpat, hur hon stridit, Vet blott Han, som korset gaf. Hon har stått. fast hon tyckts vackla, Upprätt under alla slag; Men till slut förståndets fackla Blitvit irrande och svag. Skall den af förtviflan släckas? Nej. det fins en nådig Gud. Adla hjertan skola väckas, Till att bli Hans sändebud. Jordens lycklige! I kunnen Ge den dystra taflan ljus. Snart den fröjd Er sjelfva unnen, Bringa tröst till sorgens hus. Adress: Qvartersgatan å Ladugårdslandet N:o 20, 2 tr. upp öfver gården, dörren till höger; hustru Samuelsson efterfrågas. Lista finnes framlagd i Flodins bokhandel, der läkareoch ordningsmans intyg äfven förefinnas.