BAM IEEE DEM Bref från en demokrat.) I. Hr redaktör! I det jag fattar pennan, för att nedskrifva detta andra bref, känner jag mig gripen af en svår förlägenhet. Jag har föresatt mig att, så godtjag förmår, i denna serie af bref karakterisera och förklara de olika europeiska partiernas ställning till den skandinaviska frågan. För detta ändamål har det varit mig ett oundgängligt åliggande att börja med en samvetsgrann undersökning af hvarje partis egendomliga skap lynne. Men som detta uppenbarar sig enst i och genom den historiska utvecklingen af dess program, dess intrvssen och dess särskilda ställning, har jag ansett mig böra begynna med ett försök till en historisk teckning af de sista tretio åren, hvilka gjort Europa till hvad det i närvarande stund är, och hvilka dermed äfven förberedt den stora och hemlighetsfulla framtin, från hvilken vår förvetenbet skulle vilja rycka bort slöjan, men hvilken vi på samma gång frukta för att lära känna. Nåväl, min herre, så länge det endast gällt att tala om det liberalt-konstitutionella medelklasspartiets program, har jag ej rönt några svårigheter. En och hvar känner denna hedervärda samhällsklass moderata och fredliga natur; en och hvar vet, att i dess ideer ej ingår någonting, som kan elektrisera massorna, ingenting som kan tända en verldsbrand. Men nu är min belägenhet annorlunda: jag skall i dag tala om den europeiska demokratiens program, och jag befarar att vissa uttryck, vissa sanningar komma att ljuda illa i en del af edra läsares öron — deras, som äro gynnade vare sig med rikedomens eller med samhällsutmärkelsernas företräden. Jag försäkrar er, min herre, att jag skulle önska att vara samtlige edra läsare till nöjes — men hvad vill jag göra, för att ej såra dessa ömtåliga öron? Kan jag för deras skull för ändra de faktiska förhållandenas verkliga beskaffenhet, förändra historiens andemening? Då jag yttrade mig om de privilegierade klasserna, om adeln och bourgeoi sien, fann jag mig nödgad till den anmärkningen, att dessa aktningsvärda klasser tyckas mäta sina njutningar, mäta den frihet och rätt, hvaraf de äro i besittning, efter antalet — ju större, desto bättre — af dem, som äro derifrån uteslutne; och nu skall jag, för att oaflåtligt blifva sanningen trogen, ej kunna undgå att framhålla, att de-mokratien tvärtom yrkar frihet, rättvisa och jemnlikhet för alla. Hr redaktör! Jag hyser den åsigten, att de konseqventa och nitiska teologerna af alla kristna bekännelser haft och ännu i dag hafva fullkomligt rätt, då de mot den stora franska revolu ionens jemnlikhetsoch förbrödrings-princip slunga sina heliga förbannelser. Ty, hvad är i sjelfva verket den teologiska lärans innehåll? Det är onekligen alla menniskors likhet, men ej inför menniskor, utan blott inför Gud; det är vidare alla själars odödlighet, följaktligen ock deras lika värdighet; det är deras frälsning, deras sällhet, men ej på denna jorden, utan blott i himlen. Och denna jord, som ännu nedtryckes under tyngden af den gudomliga fördömelse som drabbat henne, hon är ett hem, ej för rättvisa, frihet och glädje, utan endast för botgörande, förkrosselse, lidanden, nöd och pröfningar. ?Lycklige de som lida i denna sorgens dal, ty dem skall bringas tröst der fvan?, — Lyckliga de, som förödmjukas, förtryckas, och som med helig undergifvenhet bära sin nöd och skymf, ty de skola förvärfva himmelska skatter och upptagas i Guds rike?. — Se der hvad våra vördade själasörjare dagligen för oss upprepa. Det är sannot, att de skulle gjort ännu bättre, om de litet oftare med eget föredöme beseglat sin lära; men låt oss i alla fall, i brist på gerningar som med henne stå i samklang, vara dem tacksamme för deras vackra ord. De tillägga ) Det torde knappast vara behöfligt att vi särskildt reservera oss mot den uppfattning, som framträder i denna artikel, då det är väl bekant att vi icke förblanda en stel, krass och föråldrad dogmatism med kristendomen i anda och sanning, som är en kärleksoch frihets-religion, förenlig och harmonierande med alla de framsteg, som menniskoanden kan göra. Då vi inryms ma ofvans ående artikel är det för att gästirivt lemna dess ärade författare tillfälle att inom vårt lands fria press få ett tillfälle för sina meningars uttalande och derigenom tillika visa, hvad det sannolika resultatet skall blifva, om den förstockade ortodoxien, som vill inbilla att den kan få verlden att stå stilla i andlig utveckling, hädanefter såsom hittils drager 1 fält för krassa offerteorier och helvetesläror, ett dogmatiskt syetem, i hvilket Satan i sjelfva verket är deb som spelar hufvudrollen. Red: nm.