?Men hvarför skulle jag då inte få följ er? sade Leslie. Jag skildes från mis Chausen för att göra er en tjenst. Hon af skyr mig inte till den grad, att hon int vill mottaga en tjenst af mig, och hon trodd inte att ni heller skulle göra det.? Åh, en sådan tanke, som att afsky er har aldrig kunnat falla mig in?, sade dei unga flickan och gick honom ett steg när mare. Detta är emellertid den enda känsla, son kan förklara hvarför ni vägrar att mottag: en helt vanlig och alldaglig tjenst af mig? sade Leslie, i det han sökte antaga en mil af sårad stolthet. Men jag försäkrar er att detta alldele inte är fallet? men jag visste inte ... jag trodde ... det vore bäst nu jag ginge hen ensam.? Det skulle också verkligen varit bäst fö dig, lilla oskyldiga Leonora; men han vill icke ha det så. Efter som det synes vara så mycket emo att jag följer?, sade Leslie, är det väl bäs att jag går min väg.? Jag far visst ingenting emot er?svarade Leonora; det skulle vara orätt att hyst ovänliga känslor mot någon menniska.? Jag trodde emellertid verkligen att n hade någonting emot mig?, sade Leslie: men jag kom i alla fall hit för att göra e1 en tjeust, i händelse ni ännu vore här.? PDet var vackert gjordt af er, mycket vackert, och jag tackar er derför?, sade Leonora; ni ville visa mig godhet ehuru ni hade så dåliga tankar om mig och trodde att jag var så orättvis. Ni tär för all del mte vara ond på mig.? Nej, derom kan ni vara fullt säkert, svarade Leslie och sträkte fram sin hand. Hon såg honom rakt i ansigtet några sekunder och fattade derpå hans hand. Ni kan väl inte längre tro, att jag vill göra er något ondt, sade Leslie; fhvad som er vördnadsvärda lärarinna i klostret sade till er syftade inte på mig. Nej, heomes ord ha ingen tillämpning