Aftonbladet gsöker vidare gendrifva vårt påstående att kreditlagarnes brister draga den egentliga skulden till vår högre pro duktionskostnad, med den erinran att åtskilliga industrigrenar såsom jernverksrörelsen, skeppsbyggeriet och de mekaniska verkstäderna? hos oss prosperera under det absolutaste frihandelssystem. Det kan vara tvifvel underkastadt, huruvida dessa industrigrenars uppblomstring verkligen eger rum, och, om så är, huruvida detta glädjande tillstånd kan anses såsom normalt, eburuväl de omnämnda näringarne ega till ein fördel lätt tillgängliga, lutmärkt goda och relativt billiga materialier. Våra tvifvel grunda sig på kännedom af den menliga inverkan, som oftanämda lagars brister utölva på värt bankoch penningväsende, på hela värt näringslit. Men om bladet i den delen verkligen har rätt, då bör der läggas noga märke till, utt just de omnämnda näringarne äro sädana, som minst af alla bero ul vårt kreditväsende. Skeppsbyggerierna och sedan mekaniska verkstäderna arbeta vanligen efter uppgjorda koutrakter, behörigen garanterade, otta med förskotter, och hvad jernverken beträltar, så hafva dessa såsom producenter af en råvara, eller om man så vill hulfförädlad, sin hufvudsakligaste marknad i utlandet och hafva med våra kreditlagar följaktligen töga eller intet att direkt ffa. Helt annorlunda är förbållandet med den stora mängd af näringsgrenar hvilka produc på spekulation, eller hvilkas produktion går så alt säga konsumtionen i förväg, inclusive de mekaniska verkstäder som tillverka en mångtald af smärre artiklar för det dagliga bruket. Hela deuva stora allmänna industri är den cgentligen lidande, och då så är linna vi i Altonbladets erinran ett det mest släende faktiska bevis för sunningen af de sälser vi försvara. en ny uppmaning att utan dröjsmål reformera meranämnde lagar. Redaktionen och med denna en insä i Göteborgs Handelsoch Sjöft dning yttrar vidare: att om de brister hvilka vi avmärkt verkligen finnas, så lida dock de utländska fabrikonterna, vid försäljning af sina tillverkningar härstädes, derat i ännu högre grad än den svenska, hvilket då vill betyda, att just nu de brister skulle för de sednare utgöra ett nytt slags skydd. Men den svenska fabrikanten, vi) önska tro det, undanbeder sig allvarligt detta skydd, föredragande det att sjelf vara skyddad mot löftesbrott och kränkning af eganderätt. De värda redaktionernas sats är dock på intet sätt ölverensstämmande med verkliga törbällandet. Den utländska fabri