Skandinaviska sällskapet hade den 4 dennes ett sammanträde i Kristiania, på hvilket behandlades frågor, som torde blifva al vigt för Skandinaviens och isynnerhet för SvergesNorges framtid; man öfverlade nemligen om den litterära förbindelsen mellan de skandinaviska länderna och framställde förslag till anhållan om vissa ätgärder från statens sida i denna riktning. Öfverläggninforne leddes af prolessor O. J. Broch, Nvilen, sedan professor Monrad m. fl. talare visat det oriktiga i att en liten nation i litterärt hänseende afsöndrar sig från den öfriga verlden o. s. v., framställde följande förslag: För det första skulle man försöka upprätta en bokprst bredvid brefposten i de tre skandinaviska länderna. Detta skulle blifva till stor lättnad för den allmänhet som bor i landsorterna och nära nog är afskuren från att skaffa sig allt annat än tidningar. Genom en bukpost skulle man i Norge kunna bättre följa med den utländska och isynnerhet den svenska litteraturen. Svenska böcker äro för den stora allmänheten i Norge mycket svåra och dyra att få. För det andra skulle man införa bruket af postremissvexlar. För det tredje skulle man försöka att tillvägabringa en närmare sammanslutning mellan de skandinaviska rikenas universiteter. Man borde anhålla att på budgeten få uppförd en viss summa för att honorera lärare från de öfriga universiteterna, hvilka skulle hålla föreläsningar vid universitetet i Kristiania. Man boppades att de öfriga universiteterna skulle följa exemplet. Den ensidighet, hvartill de små nniversiteteten lätt kunna hemfalla, blefve derigenom förebygd, och de studerande kunde få lära mer än en undervisningsmeted. Professor Broeh trodde att dessa åtgärder skulle åstadkomma en rikare utveckling inom litteraturen och en närmare sammanknytning mellau de skandinaviska länderna. Professor Faye föreslog att man vid sidan att man vid sida af dessa åtgärder skulle sätta sig i förbindelse med män i Sverge och Danmark, för att der få frågorna om dessa förslag till öfverläggnirg. Han fruktade att okunnigheten med svenska språket skulle till stor del hämna kännedomen i svenska litteraturen och föreslog att man skulle åstadkomma en viss enhet, isynnerhet i skriftsprå ket. Broch anmärkte att man i sådana saker ej lär ingripa aktivt. Skola föreningar med litskraft bildas, så måste det ske frivilligt ; konstlade föreningar duga ej. Lökke upplyste att under de sednaste 15 åren har svenska språket ständigt varit läst i Norges skolor, och han ansåg således att vägen var bruten för förslaget.