Aftonbladet – 11 oktober 1864, sida 2

undvika att framkomma med nägra bestämda sifferuppgifter, dels emedan sådana kunna bestridas, dels emedan det är omöjligt för hvem det vara må att å point bestämma vidden af det menliga inflytande, som nämde lagar utöfva på produktionen, dess mängd och dess pris. Vi anförde endast exempelvis och till ledning för omdömet, att en yllefabrikant i Belgien kunde med 240.000 francs kapital åstadkomma en produktion motsvarande den hvartill här erfordras 1 million rdr rmt. Alven denna uppgift tyckes Aftonbladet bele och affärda den med det yttrande att den så ofta blifvit upprepad att den snart nog öfvergått till en trosartikel.? För oss, som icke utan svårighet, och endast till följd at våra intimare relationer, fått tillfälle att se in i den belgiske vännens affärsböcker, förekommer bladets nakna insinuation nog oväntad. Men emedan just detta fördyrande af produktionen är punctum saliens i hela värt anförande, emedan det just är derigenom, som frågan oskiljaktigt sammanhänger med den om tullagstift-: ningen, nödgas vi återuptaga ämnet, för att så vidt sig göra låter, gifva förklaring öfver orsaken till ett missförhållande, som måste örefalla den med ämnet mindre bekanta öfverdrifvet. En belgisk yllefabrikant säljer sin vara kontant eller vanligast på 3 månader och de vexlar han emottager diskonteras genast af hans bankir, hvilken äfven gör tjenst såsom örläggare och kassör. För varans produktion beräknas vanligtvis en tid af 3 mänader, och då under vanliga förhållanden det färdiga fabrikatet genast gör tjenst, såsom ett för hans yrke nytt produktivt kapital, så följer deraf att han, under vanliga för hållanden, för att hålla sin fabrik i jemn gång endast behöfver ett förlagskapital motsvarande 3 månader produktion. Så fortgår rörelsen oafbrutet till följd af den aldrig svikande punktlighet hvarmed alla betalningslöften honoreras. Huru annorlunda är ej förhållandet här? Om möjligheten att erhålla vexlar för det försålda, hafva vi i vår broschyr tillräckligt ordat, för att icke bemötas med frågan, hvarföre fabrikanten härstädes icke fordrar vexel, och vi hänvisa ytterligare till direktionens för Göteborgs enskilda bank, till nuvarande finanskomitt afgifna, upplysande yttrande i ämnet. Att vår kreditud är utsträckt till I å 12 månader måste visserligen beklagan. men lagstifningen har dermed intet att skaffa och denna omständighet är i alla föll af mindre vigt och rättar sig sjelf när lagen en gång betryggar löftets helgd Hvad som är af vigt, det är att betalnings löftet ovilkorligen fullgöres på utfäst dag, att förbindelsen, hvad form den än må hafva, iakttages och uppfylles. Men att så sällan sker, att den på I månader utställda reversen icke infrias förr än efter 12, 15 månader är allmänt bekant, likasom att lagens anlitande emot den försumlige såväl då fordringen grundar sig på öppen räkning, eller är genom formligt bevis erkänd, möter så många svårigheter, och synnerligast om gäldenären är bosatt på landet, föranleder så mycken omgång och tidsutdrägt, att fordringsegaren ofta vinner i tid, genom att anförtro sig åt den betalningsskyldiges godtycke. Följden af denna osäkerhet är den nästan totala bristen på sådane kreditens agenter, som kallas banker eller bankirer, nemligen sådane som kunna tillhandagå näringsidkaren såsom verkliga diskontörer och gifva lif och rörlighet åt fordringsbevis, hvilka, såsom ställningen nu är, måste ligga overksamma och ofruktbara oftast ett helt år. Antager man nn att det svenska fabrikatet äfven erfordrar 3 månader för sin produktion, så följer deraf att fabrikanten behöfver ett produktivt förlagskapital för 15 månader. Den belgiska omsätter således sitt förlagskapital 5 gånger på samma tid som den svenska 1 gång eller med andra ord, den förra åstadkommer med 240,000 francs en lika stor produktion, som den sednare med 1 million dylikt. Den stora skilnaden i tillverkningspris är då förklarad, ty med 6 4 nettovinst på hvarje försäld vara kommer den utländska fabrikanten till samma resultat som den inhemska med 30 4. Tager man derjemte i betraktande den stora mängden af inträffande konkurser, nödvändigheten att, till följd af osäkerheten i liqvidere:s ingång, hålla en större kassa för ordentligt uppfyllande af egna förbindelser, så torde det ej blifva svårt att fatta huru produktionskostnaden ökas genom våra felaktiga kreditoch handelslagar. Sammanhanget emellan dessa lagar och de olika tullsystemerna bör då äfven vara klart, så vida nemligen syftemålet med bytesfriheten är, icke allenast att lätta konsumentens tunga, utan äfven att, genom den fria konkurrensens mäktiga kraft, lyfta vår industri till den största möjliga höjd. Betungad såsom den nu är, skall den dock duka under itäflan med andra länders arbete, hvilket för längesedan afskuddat sig dessa hämmande och förtryckande bojor. Angående kanferensmötet den 5 Oktober