Aftonbladet – 10 oktober 1864, sida 3

Article Image
säger, att Stockholms slott är en byggnad, ill hvilken icke finnes något motstycke i England. De, som icke sett den — heter det vidare — ?måste med tenkarne gå tillbaka till Assyriens och Babylons jättebyggnader, för att få en riktig föreställning om Pdess dimensioner?. Stockholm har blifvit kalladt nordens Venedig, och namnet har en viss tillämplighet, ty staden är till en stor del genomskuren af vattendrag; några bland dess gator hafva äfvenledes mycket af Edinburghs oregelbundenhet. Men det finnes olikheter mellan Stockholm och båda dessa städer, hvilka gifva åt Stockholm en hög grad af för denna stad egendomligt intresse, och i intet afseende märkes originaliteten hos Sverges första stad bättre än i dess slott. Uppfördt på högsta punkten af den mellersta holmen, resa sig dess murar öfver alla kringliggande hus, och rätt och itt en uppfartsväg, känd under namnet Lejonbacken, är redan i och för sig ettunder af arkitektonisk djerfhet och framgång. Belägenheten är vida vackrare än vårt Trafalgar-square, och man har gjort sig den vida bättre till godo. Alla de största rummen befinnas i öfversta våningen, från hvil-ken erbjuda sig präktiga utsigter öfver de sjöar, som omgifva och genomskära Stockholm. Nästan hvart enda af de till prinsens och prinsessans af Wales förfogande ställda rummen har sitt särskilda historiska intresse, och på dekoreringen, såväl den nu som fordom verkställda, måste ha slösats. kostnader, som England, hur rikt det än ir, sällan är benäget att offra på sina palatser. Kongl. teatern beskrifves med anledning pf besöket derstädes, och korrespondenter fäster sig isynnerhet vid den sällsamma anordningen af avantscenslogerna (de s. k. oxögonen), i hvilka åskådarens ansigte synes liksom infattadt i en medaljonsram. Ett följande bref, hufvudsakligen egnadt it beskrifning af festen på Drottningholm, inledes med några betraktelser om de många band af sympati och gemensamt politiskt intresse, som förefinnas mellan England och Sverge, oberoende af stamförvandtskapen. Båda äro länder, åtnjutande representativa Pinstitutioner och det största mått af per: sonlig frihet, som är förenligt med god Petyrelse och aktning för ärfda rättigheter; Pbåda ega stora naturliga förmåner, föran-. Pledande dem att önska upprättbållandet af fred och allmän ordning för utvecklingen Paf deras inre välstånd; båda äro dessutom protestantiska folk, och båda hafva ett synPnerligt intresse uti att förebygga det nåPgon stor nation förvärfvar uteslutande öfPvervigt i Östersjön. Lägg derti!l att det är omöjligt att en enda dag befinna sig Pvid svenska hofvet utan att finna, att, likaPsom i England, det allmänna bästa är den Pförnämsta omsorgen och att konungadömet är till, icke såsom tillbehör till en statslyx, utan såsom en verksam och intelligent. Pvårdare af allmänna intressen, och man Pskall lätt inse hvilket väsendtligt befäPstande af redan existerande vänskapliga Pförbindelser kan åstadkommas genom hvad som skenbart förekommer såsom blott och Pbart personliga artigheter.? Festen på Drottningholm beskrifves med all den fullständighet, som vanligen i de engelska tidningarne egvas åt dylika ämnen. Mesta uppmärksamhet egnar brefskrilvaren likväl åt den historiskt märkliga balsalen. Det skulle blifva tröttande, säger han, att i detalj beskrifva de för aftonen upplåtna delarne af slottet, magnifika som de voro. Må man föreställa sig en serie af furstliga rum, möblerade med utsökt smak och öfverflödande af konstverk af oberäkneligt värde, och man skall hafva erhållit en ingalunda öfverdrifven föreställning om Drottningholm. Men balsalen kan icke affärdas så 1 korthet. Den är icke blott en salong. förträffligt lämpad för sitt ändamål, försedd med takmålningar af en bland Sverges största konstnärer, utan den utmärker sig från allt öfrigt genom en samling af dyrbara porträtter, med anledning af hvilka den också benämnes Salle des Contemporains du Roi Oscar?. Med undantag af två knästycken, som blifvit placerade öfver dörrarne, äro alla porträtten i samma stora skala som drottning Victorias porträtt af Winterhalter, af hvilket en kopia intager framstående plats i öfre ändan af rummet. Samlingen har för sitt ursprung att tacka en önskan att fira traktaten af 1854, hvilken betraktas såsom en vändpunkt i Sverges nyare historia, och då den blifvit verkställd med den fullständighet som varit händelsen, återkallar en enda blick de dåvarande förhållandena i Europa och de underbara förändringar som sedan dess egt rum. Mindre än åtta år hafva förflutit från den tid då flera af dessa taflor fullbordades, och redan hafva åtta af dessa suveräner blifvit antingen genom döden eller genom politiska hvälfningar aflägsnade från de platser de innehade. The laces that knew them know them no more.? rottning Victoria och kejsar Napoleon bibehålla visserligen den entente cordiale, som åvägabragies vid den tidpunk, på hvilken samlingen särskildt har afseende; men det porträtt som är placeradt mellan deras, den monark på hvars önskan dessa bilder eammanfördes — Oscar af Sverge — har upphört att lefva. Det var när Fredrik VI af Danmark nödgades aflägga den uniform, i hvilken han var så kär, som de oroligheter började, hvilka ledde till det sista sorgliga kriget; den makt som Bomba? hade missbrukat, innehades icke länge af hans efterträdare; och ehuru konung Otto ännu lefver och de oroligheter, mot hvilka han hade att strida, voro af inhemsk icke af utländskt ursprung, måste äfven han räknas med tili en förfluten tids konungar. Den unge konungen af Portugal ser på sitt porträtt ut som om redan på hans ansigte spårades tecken till en börjande sjuklighet; och de båda. hvarandra så olika suveränerna af

10 oktober 1864, sida 3

Thumbnail