annorlunda. — I den med anledning häraf uppkomna diskussionen fälldes många yttranden för användandet af qvinliga sjukvårdsbiträden vid de fasta fältsjukhusen i stället för de manliga. De sednare äro både svårare att inöfva till en sysselsättning, som står i så ringa öfverensstämmelse med deras uppfostran och vanliga göromål, och sakna i de flesta fall den naturliga omsorg och lätta hand, som man vida oftare träffar hos qvinnan och som utgör ett af de väsentligaste vilkoren för en verkligt god sjukvård. Under danska kriget hade man till en början med en viss tvekan användt sjukvakterekor å militärhospitalen. På Augustenborg hade tvenne svenska diakonissor till en början blifvit antagna. Dessa voro förut vana vid sjukvård och man hade allt skäl att vara nöjd med deras anspråslösa och uppmärksamma biträde, liksom med deras outtröttlighet och visade välvilja mot patienterna. Andra svenska diakonissor tjenstgjorde på Fredriksbergs hospital, äfvensom i Nordborg på Als, och från Augustenborg eftersä des under den betydliga tillförseln af tyfussjuka och sårade redan i Mars månad ytterligare tio? Vagekoner? från Köpenhamn. Man började också mer och mer att uppskatta värdet af den qvinliga omvårdnaden, så framt nemligen till de omtalade platserna användes personer, hvilkas uppfostran och vanor ej stodo i alltför bjert motsats till de ofta motbjudande, alltid mödosamma och ej sällan nedslående förrättningar, som åtfölja sjukvården i fält. Ett sorgfälligt urval blir således nödvändigt innan man lyckas anträffa de lämpliga personerna. — Tillämpningen af denna erfarenhet för vår arme vore högeligen att önska.