Den stora polack processen i Berlin tager en mer och mer sällsam vändning, Medan denna monsterprocesås saknar alla de dramatiska elementer, som eljest pläga fängsla! intresset vid dylika rättstrågor, har den i stället den tilldragande egendomlighet, att hvarje ny anklagelsepunkt beständigt bringar hela anklagelsens ohällbarhet allt mer i dagen. Största delen af de häktade äro anklagade för högförräderi på grund afnågra med förkortningar nedskrifna notiser, som funnos i grefve Dzialynskis portfölj. Der fanns t. ex. följande anteckning: ?Rak. 7007. Deraf slutar anklagelseakten: Riddargodsegaren Rakowski har mottagit 700 thaler af nationalkomitens kassa för att såsom kretskommissarie verka för provinsen Posens lösryckande från preussiska staten. — Sådana fall hafva förekommit i mängd. Då nu hr von Rakowski är polack oeh stått i förbindelse med gina landsmän samt i ord och handling visat sitt intresse för resningen i Ryssland, eå drager anklagelseakten deraf den slutsats, att detta utgör bevis nog för hans förrädiska afsigter mot Preus sen. I dessa dagar påpekade en af försvararne, advokaten Lewald, att kejsaren af Ryssland gifvit alla deltagarne i upproret amnesti. Man kunde väl icke då haiva för afsigt att str:ffa preussiska undersåtare för ett mot Ryssland företaget steg, då Ryssland sjelf efterskänkt sina egna undersäter straffet derför. Men statsprokuratorn förklarade, att det först måste bevisas, att upproret i Ryssland icke skolat förläggas till Preussen. Det sunda menskliga förnuftet skulle draga den slutsats, att anklagelsen måste bevisa, det en sådan afsigt verkligen funnits. Men ingen är ju i ständ att bevisa, att han icke haft en viss afsigt. Till och med general Totleben, Sebastopols berömde försvärare, som bivistat manörerna och derefter afiade ett bestik hos en