Den nya strafflagen för konungariket Danmark förelades landsthinget i onsdags af justitieministern. — Nedanstående anmärkningar öfver detta utkast äro till större delen lånade utur en afhandling i Tidskrift for Retsvesen.? Redan år 1850 nedsattes en kommission för att åvägabringa ett sådant förslag, om hvars nödvändighet blott en mening fanns, alldenstund vår kriminalrätt bestod af en massa oordentliga, sins emellan stridiga, till en del föråldrade och mycket hårda straffbestämmelser, som alldeles icke motsvarade nutidens uppfattning af förbrytelserna. Den första kommissionen blef emellertid icke färdig med sitt arbete, och först i år lyckades den andra af samma anledning nedsatta att fullborda det utkast, som nu blifvit riksdagen förelagdt. För öfrigt har denna långa tid ingalunda skadat arbetet, som måste anses för ett i hög grad förtjenstfullt verk. — Hvad i öfrigt kommissionens arbete angår, så framträda dess medlemmar städse såsom en enhet; blott vid två tillfällen, i fråga om böters aftjenande samt om väld och dråp har den ena delen af kommissionens medlemmar hållit sig närmare den bestående rätten, medan den andra delen uppställt delvis nya principer. Utkastet angår blott egentliga kriminalfrågor ; polisförbrytelser äro derför utelemnade, under förutsättning att de skola behandlas uti en särskild lag, liksom kommissionen älven förutsätter, att den militäre strafflagstiftningen skall undergå motsvarande förändringar genom en särskild lag. Hvad angår förslagets närmare innehåll, så framträda dess bestämmelser uti en enkel och lätt öfverskådlig ordning. Man har icke legt an på att gifva definitioner och begrep psuivecklingar, utan hållit sig till den allmänna uppfattningen och det juridiska medvetandet. Utkastet är icke fördeladt i en allmän och enjspeciel del; dock innehålla de 81:sta kapitlen, hvad som skulle höra till den allmänna delen. Efter några inledande bestämmelser angå ende stället, der en förbrytelse blifvit begången — och hvaribland intagits det nya stadgandet, att . brott, som begåtts i en främmande stat a en här hemmahörande undersåte, kunna här åtalas på justitiemisterns order — uppräknar försla get i sitt 3 kap. de olika swaff, som enligt denna lag kunna ådömas, nemligen: lifsstraff, straffarbete, fängelse, böter och förlust af embete, anstöllning eller valrätt, samt rottingslag och ris för dertill qvalificerade personer. Förslaget har alltså utelemnat de lemlästande straffen, egentliga kroppsstraff samt sådena som å heder och ära gå. Landsgförvisningsstraffet som, efter att ha bortfallit genom förordningen af den 30 Mars 1827, åter infördes genom presslagen af 1851, har likaledes utgått, i det kommissionen unser statsfängelse såsom ett mera passande straff för vederbörande förbrytelser. En ny straffbestämmelse är deremot förlust af valrätt för den som säljer sin röst vid val. Dödsstraffet verkställes offentligt medelst guillotine. Straffarbete sker på samma sätt som hittills, så att korrektionshus-arbete i allmänhet utstås i cellfängelse. Fängelse utgöres af de äfven enligt nu gällande lag bestående slag, men vattenoch brödstraffet har blifvit inskränkt derigenom, att böter aftjenas medelst enkelt fängelse, med mindre vederbörande begär att få eftjena böterna metl vatten och ,