Aftonbladet – 8 oktober 1864, sida 3

ig, och hon höll alltför mycket af sin gamla ärarinna för att tro att denna hade medlelat henne oriktiga lärdomar. Hon var helt förbryllad, reste sig upp från sin plats och drog sig undan till den gamla damen, wars syarbete hon företog sig att prisa; och så länge ingen annan kunde höra ienne, lyckades det henne att hälla samtaet vid makt. En sådan besynnerlig liten varelse! sade miss Chausen. Men nu vill jag äfven göra nitt till för att underhålla de andra enfalliga menniskorna och spela ett stycke eller par. j Ja, gör dett, sade Leslie; Sehuru ni 108 vet att jag har så föga sinne för musik att jag alar som. allra mest. då musiken som bäst är i gång. Ja, det vet jag allt för väl; men i alla händelser bidrager jag ju äfven i detta fall till att roa er. Hon yttrade dessa ord i en temligen smäktande ton och gick derpå bort till fjnot, som Leslie öppnade för henne, i det han yjorde några artiga anmärkningar medan hon lade nothäftena i ordning. Då hon väl slagit sig ned, och gästerna samlat sig omkring henne lör att åhöra hennes spel, drog han sig så småningom bort till Leonora för att begagna sig af det gynnsamma tillfället att inleda ett samtal med henne. Hon hörle med lifligt deltagande å musiken, som verkligen var ganska pe men drog sig undan honom då han nalkades, hvarför han var nödsakad att hålla till godo med den nfaldiga gamla damens sällskap. Då slutligen en paus inträdde i musice: andet, tog han emellertid mod till sig och sade utan vidare omständigheter till Leouora: Ni märker säkert, miss Ladylift, att alla tro trötta och att ingen mera orkar spela