Aftonbladet – 7 oktober 1864, sida 2

vacker och ständigt kurtiserad af de unga män, af hvilka hon önskade mottaga en sådan hyllning. Med hennes nuvarande gäst var detta emellertid icke så alldeles fallet; det hade visserligen ofta sett .ut som om han varit nära att bli snärjd af hennes förtrollning, men derpå hade han med ens likasom Simson med största lätthet slitit sina bojor och stått der lika fri som någonsin förr. Hon var i hög grad irriterad häraf, och kände icke sällan en stark lust att sätta sig öfver alla qvinliga konsiderationer och rent ut fråga honom om han tyckte om henne eller icke. Att det var omöjligt för henne att gå ända derhän i emancipation, tyngde på henne som en tung boja och gjorde såret allt djupare och djupare. Hon var tvungen att visa ett leende ansigte och ett bekymmerslöst sätt vid tillfällen då den största oro rådde i hennes hjerta, och hon härvid göra bekantskap med en plåga, af hvilken Evas döttrar stundom hårdt anfåktas. Skola vi inte taga oss en liten promenad till häst?? sade hon en varm, solklar eftermiddag. Det är så hett att man tycker sig nära att qväfvas härinne. Med största nöje?, svarade Leslie (detta var den unge mannens namn); men jag fruktar att ett oväder är i antågande. Ja, det är något som jag alldeles inte är rädd för?, sade Laura. Kan jag verkligen lita på det?? Tror ni då att jag annars skulle sagt det? Jag säger alltid min mening rent ut och hatar förställning. Det är verkligen bra hårdt för vårt kön att man alltid vill att vi skola tala osanning och dölja våra tankar.? Ja, men så förhåller det sig väl inte heller så alldeles?, sade Leslie. Ingenting behagar en karl så mycket som en dyli öppenhet, som oförställt yttrar sina tankar i ord.? (Forts, följer.)