Aftonbladet – 7 oktober 1864, sida 2

ensamma promenader i en herrlig natur. Sednare på dagen lifvades han genom umgänge med bildade, unga flickor, hvilka spelade och sjöngo för honom eller gåfvo fria tyglar åt sin lifliga fantasi. Ofta blefvo hästarne sadlade, och han gjorde då långa ridturer i deras sällskap. Sällan förflöt någon afton utan dans, och då man icke dansade fann han ett icke ringa nöje uti att promenera i månskenet med en vacker följeslagerska bland trädgårdens blommor och träd och att på skämt anslå hjertats ömma strängar; ty allt sådant var för honom icke stort annat än en lek, som roade honom för en tid tills han skulle komma i tillfälle att verk ställa alla de planer :om hvälfde sig i hans hufvud, och som skulle föra honom långt bort från de omgifningar i hvilka han nu rörde sig. Han var i besittning af alla de företräden, som försäkra en ung man om ett gynsamt mottagande ute i verlden. Han var vacker, frisk och stark, och han hade efter sin far ärft en förmögenhet och ett namn som voro tillräckliga för de flestas önskningar. Han var för öfrigt nu betydligt rikare än då hans arf tillföll honom, ty hans penningaffärer hade under hans omyndiga år blifvit på ett utmärkt sätt ombesörjda. Han jilde för att vara rikt utrustad på hufvuets vägnar, och man visste att han egde inflytelserika bekantskaper, hvilka kunde njelpa honom fram i litvet. Hans sätt var mera imponerande än egentligen intagande, och han uppträdde med en säkerhet och en illförsigt, som om det hade varit en sak som fölle af sig sjelf att han intog en framstående plats bland dem med hvilka han ammanfträffade, men å andra sidan hade van en så fin och god takt, att detta uppdande klädde honom väl och behagade ulla. Dessa egenskaper och företräden hade jort ett starkt intryck på en ung dam, som örde spiran i det hus, der han nu vistales, Hon var syster till ställets egare och tt par år äldre än vår hjelte, både rik och