Aftonbladet – 7 oktober 1864, sida 2

tyckt sig sakna något. Men sedan de flugit ut i verlden ha de aldrig mera velat komma tillbaka i den trånga buren. Unga flickor tycka mera om att roa sig och vara fria än att föra ett instängt lif i ett kloster.? Hör jag då således också till dessa?? sade Leonora, och fattade abbedissans hand, som hon kysste med lidelsefull härftighet. Och likväl har jag ju varit så lycklig här !? Ja, och vi alla ha varit lyckliga öfver att ha dig hos oss. Men det måste så vara, du kan inte stanna qvar här för alltid. Sätt dig nu ned bredvid mig och låt oss för sista gängen samspräka med hvarandra. Verlden är full af snaror mitt barn ! Hvad är det för snaror?? sade Leonora. ?Hvad är det man vill fresta mig till att göra?? Jag menar verldslig fåfänglighet i allmänhet, i hvilken satan söker långa sina offer. Du mäste vara beredd på allt. Nägra skola söka inbilla dig att du är vacker, andra skola berömma din röst, som om du vore en fulländad sångerska, och andra skola tala med dig om verldens snöda lustar — och alla i samma elaka afsigt.? Och hvad är det tör atsigt?4 frågade åter Leonora, Abbedissan blef något brydd vid denna fräga. Karlarne4, sade hon högtidligt, äro varelser, som gå omkring för att söka hvem de uppsluka månde. Hör aldrig på hvad de säga, kom dem aldrig nära, utan håll dig på så långt afstånd från dem som möjligt. De skola alltid söka göra dig ondt och störta dig i förderf; allt detta har du redan förut lärt dig, men nu är ögonblicket inne, då du i handling skall visa att våra förmaningar icke fallit på hälleberget. Häll dina ögon bort ifrån männens ansigten och inlåt dig aldrig i samtal med dem. Det torde komma en tid då din förmyndare väljer dig en make; du bör då rätta dig efter hans önskan och finna dig i den lottsom blir dig beskärd, men fill dess detta sker bör du