Aftonbladet – 6 oktober 1864, sida 2

Vi omnämnde för någon tid sedan en adress, som en ung fransk advokat, Ernest Gregoire, i tidningen la France föreslog sina landsmän att aflåta till danska folket; vi meddelade på samma gång det varma förord nämnde officiösa organ gaf hr Gråpoires plan. Efter hvad man ser uti VOpinion nationale, är detta adressförslag nu mera bragt i omlopp i Paris och betäckes hastigt med tusentals underskrifter. Vi glädja oss deröfver?, tillägger VOpinion nationale, Pbåde för vår egen och för Danmarks skull. Den skandinaviska racen är föremål för våra lifligaste sympatier, och dess intressen äro desamma som Frankrikes. Den europeiska jemnvigten kan i verkligheten endast uppehållas genom ett oafhängigt Skanlinavien, som fritt råder öfver alla sina krafter, så att det kan resa ett oöfverstigigt hinder för Preussens och Rysslands far liga äregirighet. Faller denna mur eller blir den allvarsamt skakad, blir det vestra Europa likt en fästning, som vore raserad mot norr; de fiendtliga flottorna skulle beherrska de nordliga hafven och deras sund, pzardömet skulle utöfva ett ständigt växande nflytande på fastlandets politik och Tyskand skulle gifva alla sina dåliga böjelser mot oss fria tyglar. Det är följaktligen vår pligt att försvara Danmark och Skanlinavien samt vid hvarje tillfälle gifva dem bevis på det intresse, vi hysa för dem. Detta inser också allmänheten till fullo, och deraf förklaras det gynsamma mottasandet af adressen till danska folket. Efter den så ytterst olika strid, som Danmark så hederligt bestått, var också Frankrike detsamma skyldigt detta bevis på sin aktning, detta tecken till ett smärtsamt deltagande, och detta kraftiga uttryck för franska folkets önskningar och förhoppningar.?