Aftonbladet – 5 oktober 1864, sida 3

hans hand på min skuldra, undrade jag om han då skulle visa sig lika vänlig mot mig som nu. sJag ville gerna tala med er i enrum i morgon, sir, sade jag, önskande uppskjuta den slutliga förklaringen så länge som möjligt. Godt, kom till mig i morgon förmiddag kl. 11; fråga efter major Leith. Jag tackade och ingenting vidare yttrades om denna sak under vår roddtur. Farväl?, sade Henry. i det han hoppade ur båten. Nästa gång vi råkas, skola vi två talas vid. Farväl, sade miss Leith med en vänlig nick, då hennes broder hjelpte henne i land, kom ändtligen ull oss i morgon. eMånne hon skall nicka och småle åt mig, när hon får veta, hvilket skamligt streck jag spelet dem, tänkte jag för mig sjelf. Jag skall gå ned på promenaden i eftermiddag för att om möjligt träffa henne der; hon skall icke känna igen mig utan den här hatten; i alla händelser vågar jag försöket. Så behagligt hennes leende är!Ehuru jag icke väntade att blifva igenkänd, hade jag likväl många ängsliga aningar, medan jag klädde mig; och då jag skulle gå, saite jag mig ned igen och fick tusende betänkligheter. Just som jag fattat mitt beslut att stanna hemma, fick jag ögonen på Ned uti trädgården. Han kom in, slog med 3in käpp på benen och sade: sBitt inte der och stirra. Om du icke skyndar dig, får du hvarken höra något af musiken eller se vår eleganta verld. Kom.t CJag ämnar icke gå, Ned. Åhjo, kom och var med, om ej för annat, så för att hålla mig sällskap. cMå göra då, sade jag och följde honom, ehuru temligen motsträfvigt. Det var fullt med menniskor på den omtyckta promenadplatsen, men jag spejade förgäfves efter miss Leith, ehuru jag på samma gång fruktade att möta henne och hennes släögtingar. Medan vi stodo och ta