Aftonbladet – 5 oktober 1864, sida 2

någon anledning att taga henne i hand, genom att hjelpa henne uti eller ur båten, om det lyckades mig att förmå henne till att taga plats deruti. Huru angenämt skulle det icke blifva att sitta midt emot henne en timmes tid, höra henne tala och betrakta hennes vackra, behagfulla ansigte. pPåt, sir? frågade jag, i det jag lade till tätt invid den bänk, der miss Leith och hennes bror sutto. . ; Nej tack, icke i dag, svarade han. Jag hade talat så likt en Clifftgate-roddare som möjligt. Lucas, som stod i närheten, hörde min fråga och såg på mig, men utan att känna igen mitt ansigte eller min röst, och detta gjorde mig trygg. Majoren kom ned till bänken med ett nummer af Times under armen; hvarefter den yngre Leith lemnade dem för att taga sitt morgonbad. Jag såg honom kasta sig i vattnet och simma längre ut; då jag kände lust att följa hans exempel, beslöt jag att ro hem och byta om kläder. ; Först vill jag dock pröfva min lycka med majoren, tänkte jag, kanske har han lust att göra en roddtur. Då jag kom fram till honom, hade han lagt ifrån sig tidningen och följde sonens rörelse genom en kikare, miss Leith satt bredvid honom och ritade. aJag är rädd att Harry vågar sig för långt ut, hörde jag honom säga. cMen han är en utmärkt simmare; kära pappa: Hvar är han nu? Derpå lade miss eith ritningen på bänken, reste sig och blickade ut öfver den solbeglänsta vattenytan efter sin bror. : Der! Den lilla svarta punkten derborta är hans bufvud. Han kommer tillbaka nu. Ja han är verkligen långt borta. Hvad är på färde, pappa? utbrast hon i detsamma förskräckt, då ett högt. rop från vattnet nådde hennes öra. Ingenting barn, ingen ting. Blif qvar här, kära Helene, jag kommer straxt tillbaka, sade han hastigt, i det han gaf mig en vink. Vi skyndade till båten och lada i största hast ut från land.