Aftonbladet – 4 oktober 1864, sida 2

Sv on HP ve (Slut från gårdagsbl.) Innehåll: Skånska adelns intressen för representationsförslaget. — Kommunalfriheten i Sverge lika stor som i Frankrike. — Propositionsvägran. — En skrifvelse till konuniens befallningshafvande voferad under landshöfdingens prwsidium. — Festmiddagen. — Ständsskilnaden i Skåne. — Viner som komma surt efter, — Industriföreningens varulotteri. En hufvudoch statsaktion vid landstinget — fastän levererad egentligen bakom kulisserna — var behandlingen at representationsfrågan. Ni vet att Stora Kopparbergs länvs landsting förlidet år aflät en skrifvelså till alla rikets landsting med inbjudning att förena sig om en tacksägelseadress till konungen för representationsförslagets afgifvande. Ni vet också mer än väl att för kort tid sedan utfärdade regeringen en-lagförklaring, hvarigenom den för Tandstingen afskar möjligheten att behandla någon fråga som rör rikets gemensamma angelägenheter. Ni känner också fullkomligt att denna lagförklaring icke afsåg representationsfrågan, men det kan icke nekas att denna måste i följd af sin natur falla under den sålunda använda censursaxen. Här talades nu man och man emellan om huru det skulle begås för att kunna gifva behörigt svar på inbjudningen utan att dock fela mot den kungliga lagförklaringen. Man beslöt att sammanträda till en förberedande öfvefläggning om detta ärende i de klubbrum som för mötet voro förhyrda på hotell Svea. Sånimanträdet egde rum i torsdagsafton. Det bivistades af de flesta till allmogen eller den mindre jordbrukareklassen hörånde lands: tingsmän, af åtskilliga borgare och ståndspersoner samt af grefve Arvid Posse, förste hofjägmästaren Tornerhielm, kammarherre Trolle, baron Schwerin, grefvarne Ducker och Robert de 1a Gardie, baron Wrängel och kanhända någon mera af adeln. Hr Tornerhielm utsågs att föra ordet. Det funderas hit och dit om huru saken skulle behandlas. Alla tycktes gerna vilja hafva ett svar afgifvet till Kopparbergs läns landsting, men alla fruktade att ordförandeklubban skulle göra ett slut på hvarje försök till den skyldiga artighetens visande. Ola Jönsson i Kungshbult förmenade att den ministeriella lagförklaringen icke afsåge att hindra tinget från att afgilva,en tacksägelseadress till konungen. Per Nilsson i Espö instämde. Man fann sig dock bragt i en återvändsgränd, vid hvars slut ingen utsigt öppnade sig. En talare tröstade ironiskt med den erinran att franska inrikesministern helt nyligen genom ett cirkulär meddelat sitt lands departementalråd rättighet att öf verlägga om alla departementet rörande frågor, och att vära landsting följaktligen åtminstone äro i lyckligt åtnjutande ar alldeles. lika stor frihet som det kejsarstyrda Frankrikes. — Gretve Posse trodde sig ha funnit Ariadne-tråden i det han föreslog att om ordföranden. vägrade . proposition på Kopparbergstingets inbjudning man borde afläta en vänlig skrifvelse till nämnde ting) i hvilken man kunde uttrycka sina sympatier för representationsförslaget.. Denna utväg gillades: vå I fredags väntades med spänning huru saken skulle aflöpa. e mänga. talare som med icke ringa lätthet ochi allmänhet fullkomlig parlamentarisk takt deltogo med sitt ord 4 detta landstings förhandlingar, öfvade sig under förmiddagens lopp på hvarjehanda länstfrågor. Slutligen voro alla enskilda motioner mördade, stympade eller ordentligt bragta. till lefvande lir, och så skulle representationsfrågan komma. Men landshöfdingen-ordiöranden hade funnit utväg att undgå obehaget af en propositionsvägran och möjligheten af en protest deremot. Han apmälde helt enkelt att till tinget inkommit, dels en skrifvelse från Kronobergs län (om jag rätt minnes) angående bildande ar en gemensam landibruksbank, dels ock en skrifvelse från Kopparbergs läus landsting. angående .. representationsfrågan, men att han funne sig af-lagen om lands: ting förhindrad att föredraga båda dessa sknrifvelser emedan de icke uteslutande rörde Malmöhus län. Gretve Posse gjorde. häremot ingen invändning, men. Ola Jönsson var icke så lätt att förnöja. I följd af hans yttrande gaf ordföranden vänligen tillkänna alt fastän han icke kunde låta landstinget gifva svar på inbjudningen, vore det iugenting som hindrade tingets ledamöter att enskildt tacka för inbjudningen och uttrycka sina sympatier för representationsförstaget. Härmed var den saken slut. Man hade dock vunnit det, att man under hand lärt känna det stora intresse som här i orten hysestör den stora frågan. Samma dag förekom en fråga, som väckte schism inom tingets olika elementer och i hvilken, emot vanligheten, bönderna segrade, (Eljest har nog adeln fått råda.) -..Det.var träga om att ingå till konungens befallningshalvande med begäran att marknader måtte hädanefter få hållas i Eslöf — den vigtiga anknytningspunkten på sydbanan för bibasorna till Ystad, Helsingborg och Landskrona. Herremännen bestridde nyttan och iämpligheten af marknader, men ållmogen ville hafva dem. Landshöfdingeny: såsom ordförande, hade det bästa tilltälle att få del af skiljaktigheten i ortens tänkesätt. Denna skiljaktighet framkallade votering. Landshöfdingen uppläste -med beundransvärdt allvar voteringspropositionen: Den som vill att tinget skall -hos konungens: befallaingshafvande begära att marknader må hålus 1 Eslöf, voterar ja; den det icke vill, voterar nej. — Ja segrade. Den sålunda beslutna skrifvelsen skall åtminstone icke rafva nyhetens intresse för landshöfdingen vär den officielt kommer honom tillhanda, Här är tillfället att säga att landshöftdin von Froil har ledt öfverläggningarne med len vackraste opartiskhet och med en skickvighet, som knappast något annat änen lång sksdagsmannabana kan gifva äfven ett så edigt hufvud som hans. VI vilja genom detta sanningsenliga omiöme ölver personen icke auses hafva i rinsaste mån gillat principen att förordna landsnöldingar till ordtörande i landsting. När andshötdingen sitter på ordförandeplatsen, är get icke längre fritt: landshöfdingens närvaro ålägger medlemmarne samma tystnad mål rörande länet, som den kungliga lagörklaringen ålagt dem att iakttaga ötver