Aftonbladet – 3 oktober 1864, sida 2

liksom för att utestänga en ryglig syn. Slutligen vågade han se sig omkring. Kanske jag ser det här, sade han; jag har sett det öfverallt på hemvägen — yxan, stupstocken, snön som tycktes färgad af blod! 0! Lettice, Lettice, det var rysligt!, Hon visste ej hvad som tilldragit ig på denna olyckliga dag — det var den 13 Januari 1649. Hon trodde att Patricks tankar återvände, som de ibland brukade, till minnet af hans ungdom och den tidens rysligheter. Hon sökte fåfängt lugna honom. Någon förfärlig händelse hade tydligen bragt hans sinne ur jemnvigt, ty han ryste oupphörligt. Flera gånger grep han. häårdt om sin hustrus arm och talade i afbrutna me ningar om något som skrämt honom. Slutligen började han tala mera sammanhängande: Jag skall säga dig allt, Lettice. Jag bar varit i London; folket trängdes-på gatorna liksom för-att få se någon praktfull syn. Jag frågade en soldat hvad det var. an skrattade och sade attman i dag kunde få se något sällsynt i Whitehall, en i sanning kunglig syn. Jag trodde då att kungen åter blifvit uppsatt på tronen, och jag sade med fröjd: Gud välsigne konung Carl! Men soldaten slog mig med flatan af sitt svärd. Se, Lettice!4 Han visade sin skadade arm; Lettice bleknade. : Nej det är icke farligt, ty folket befriade mig snart ur hans våld och en karlropade: Vi skola få blod nog öfver våra hufvuden i dag. Men jog måste följa med folkhopen ända till Whitehall. Lettice kunde aldrig utan rörelse höra detta palats nämnas, der hon en gåvg bedt om nåd och frihet för sin man. och eade nu moligt: