Aftonbladet – 3 oktober 1864, sida 2

FJERDE KAPITLET. Jag har varit ung och är nu gammal vorden, men ännu al såg jag en rättfärdig mans barn efter bröd gå. Detta är och, har alltid varit de godas och de visas erfarenhet i alla lifvets skiften. Patrick Ruthven och hans hustrn behöfde ej heller Pefter bröd gå.? De voro visserligen fattiga och nöden stod ofta för dörren, men trädde dock aldrig öfver tröskeln. Någon osynlig hand afvände den alllid. De lefde lugnt och stilla, ty Patrick, som med åren hlef allt svagare och allt mera tankspridd, hade få önskningar, lätt tillfredsställda behof. Att få sitta i det varma solskenet eller vandra omkring i ängarne vid Battersea, der deras bostad nu var belägen — detta var allt hvad han begärde. Någon gång erhöll han såsom läkare ett obetydligt arvode; men oftast lefde de helt och hållet på de gåfvor som den skoltska grefvinnan menförde åt dem. Hennes make hade lätt förändrat öfvertygelse och tjenade nu republiken. Hon och hennes döttrar Grace och Mabel, kommo ibland på besök till sina gamla vänner, Men Marie, sir Johns hustru, hade aldrig varit inom deras dörrar. En dag i Januari, justi skymningen, satt Lettice oroligt väntande sin make, som varit borta hela dagen. Han hade begifvit sig till London, åtföljd af en ung gosse, hvars lif han en gång i en svår sjukdom räddat, hvilken ofta ledsagade honom på hans vandringar. Lettice väntade ända tills det blef mörkt, då slutligen de välkända stegen hördes och Patrik Ruthven stapplade in i rummet. 4Patrick, hvad har händt? utbrast Lettice förskräckt öfver hans utseende. Han darrate häftigt och höll handen för ögonen,