Aftonbladet – 3 oktober 1864, sida 2

säger svart, så säger den goda bundsförvandten Österrike hvitt — och hr v. Bis marck? Han fann god smak i de förträff liga ungerska vinerna från hofvets källrar och var högst älskvärd, men lät icke be. vgka sig till minsta eftergift i fråga om handelstraktaten. Deremot strandade alla hans försök att förföra hr v. Schmerling. Om man kan sätta tro till de anekdoter, som öfverallt i Wien berättades om de två ministrarnes förtroliga samtal, så var huf. vudföremålet för br Bismarcks resa till Wien att förföra den österrikiska författningsministern och öfverbevisa honom om förträligheten af det nuvarande preussiska regementet. Ser ni, det är följden af at! vi icke hafva någon landtdag!? sade hr v. Bismarck, då han fick en depesch om skatte. öfverskottet (som dock knappast uppgick till de 20 millioner, Augsb. Allg. Zeit. omtalade). Detta yttrande är faktiskt. Han intresserade sig också mycket för parlamentsbyggnaden, fann temperaturen der för kall och frågade om man icke tänkte nedrifva den. Med ett ord, hr von Bismarck spelade den lifliga fru Potiphar och hr von Schmerling var den kyske Josef. För öfrigt imponerade hr v. Bismarck på wienarne, isynnerhet då han isin fandtvärns-kyrassiermajors-uniform reste sig högt i vädret vid sidan af den lilla grefve Rechberg. Wienarne kallade dem Goliath och David; men Bismarck behöfde icke vara rädd ; Rechberg var en David utan slunga och andades blott tillit och kärlke till sin fordna kollega i Frankfurt. Vid Main skall han en gång hafva rufvat på den förskräckliga tanken att utmana hr v. Bismarck; vid Donau tog han honom under armen och båda åkte en vacker afton ut till teatern an der Wien för att se. Gallmeyer dansa cancan. Der suito Preussen och Österrike i en loge, skrattade så att de måste hålla sig för magen och tänkte hvarken på handelstraktat eller Slesvigholstein. Hvilket oskyldigt, barnsligt sinne, hvilket ohejdadt, hastigt sinne vär tids diplomater kunna lägga i dagen under vissa omständigheter !?