Aftonbladet – 3 oktober 1864, sida 2

sade hon långsamt och stilla: ?För mång år sedan, då min ungdom redan var förb och jag trodde mig skola gå barnlös i mi graf, gaf mig Herren Gud en dotter. VY voro fattiga då. Jag arbetade ofta hel: dagen och vakade sedan hela natten öfve det sjukliga barnet. Men jag log och sade till mig sjelf att hon en dag skulle återbe tala mig allt detta.? Moder, jag kan ej uthärda dylika roman tiska griller, men jag vill gerna uppfylls mina pligterHvad barnslig tillgifvenhe beträffar så vet ni ju att vi blefvo åtskild. redan i min barndom.? Ah! Åter denna smärta! Jag sade till mig sjelf: Hvem är jag, Lettice Calderwood. att jag skulle våga uppfostra en dotter aj det stolta namnet Ruthven? Och så tystade je mitt hjertas röst och gaf bort min älsking. Jag önskar nu att döden tagit henne ifrån mig, så att hon nu läge i den djupa grafven vid sina bröders sida, än att jag skulle se henne såsom nu och dock nödgas säga: jag har ingen dotter mera.? Sir John närmade sig. Er mor ser så upprörd ut, sköna Marie, sade han; jag fruktar att hon ej rätt kan reda sina tankar!? Och han smålog. Marie utbytte en blick med honom och smålog äfven. Lettice betraktade sin sköna dotter ännu en gång, så som man betraktar den man ret sig aldrig mera få se; derpå gick hon not dörren. Lady Vandyck följde henne urtigt. Vill ni lemna mig så, min mor? Låt nig dock på något sätt bjelpa er.? ntet svar. Låt ingen, ej ens sir John ana att biterhet uppstått mellan mor och dotter. Räck nig handen. moder.