Aftonbladet – 3 oktober 1864, sida 2

hvars smärta nu vär djupare än om döde beröfvat henne denna dotter. På en gån afskakade hon dock denna döfvande smärt och såg upp på Marie, med en blick, sorgs nare än den, hvarmed hon en gång betrak tat sina båda söners liflösa stoft. ?Marie?, sade hon, ?du har varit maka du är moder; hör nu hvad du aldrig for dom fullständigt hört. Det fanns en gän; en ung flicka, som lärde sig att af hela si själ älska någon som sedan barndomen va rit hennes lekkamrat och vän. De blefv( skilda. På sexton år sågo de ej hvarandra men hon älskade honom dock. Hon upp sökte honom och lyckades med försynen hjelp rädda l:onom ur stora olyckor. D blefvo gifta; det var ej ett bröllop som ditt ty det var i ett fängelse och ej vid ett hot an var något förändrad — gammal i för tid — litet besynnerlig och svag, kanske Men hon höll det löfte hon en gäng gifvit Hon har älskat honom i nöd och lust, trettio år och hon skall göra det ända til slutet.? Då Lettice tälade tycktes denna kärlek som varit hennes lefnads mål, och så at säga dess kärna och innehåll, gifva henne en själshöghet, inför hvilken till och mec den stolta dottern böjde sig. ?Jag sade ingenting med afsigt att såra er, min mor; jag vet att ni varit min fader, en god och trogen maka. Men det är omöjligt att ändra hvad sir John föreslagit. Låt oss ej mera tala derom?,, tillade hon, lekande med sina juvelprydda ringar, och med en och annan mera stolt än öm blick på sin brudgum, som fortfarande stod vid önstret och njöt af utsigten. Lettice tryckte handen hårdt mot sitt njerta, der moderskärleken, så länge sårad ch krossad, ru drog sina dödssucker. Denpå