der. Min fru, detta anbud göres endast för er. John Pryse, parlamentets trogne tje nare, skulle ej kunna våga utsätta sig föl faran af att herbergera en reyalist, en aj Karl Stuarts vänner och anhängare.? Lettice förmådde i sin förvåning ej yttra ett enda ord. Det säges?, fortfor den utvalde brud. gummen, att doktor Ruthven länge sysselsatt sig med oheliga besvärjelser och troll. domskonster, hvilka ej äro tillätliga. Derföre bör han, innan han blifver ställd till rätta derför, dragw sig tillbaka till någo. liten landsortsstad, hvarest jag skall se till att han ej lider brist. Då han uttalat detta ädelmodiga anbud ställde sig sir John Pryse i fönstret och såg ut ölver Themsen. Lettice drog djupt efter andan och skyndade derpå fram till sin dotter. Marie, säg att dette ej är sannt, eller att du icke föreslagit det !? Huru! Är det då något ondt i detta? Jag menade väl. dermed. Ni måste halva besvär nog med min gamle far om allt hvad jag hört, är sannt. åväl, min mor, hvarföre ser ni så på mig? Fortfar 1? Jag har föga mera att tillägga, svarade lady Vandyck vårdslöst. ?Sir John vet bäst hvad som här vid lag är det rättaste; jag litar på hans omdöme. Han har fullkomligt rätt med afseende på den fara för hvilker han skulle utsätta sig genom att taga min far i sitt hus, och ni bör väl sjelf finna att jag ej kan öfvergifva min blifvande make för min fars skull. , Men likväl vill du att jag skall öfvergifva min make — och för hvem? Icke för min dotters skull. Ack! jag har icke mera någon dotter, suckade den åldriga modrenm,