Aftonbladet – 1 oktober 1864, sida 2

PDT, 0 dighet att aldrig förvärfva sig. Församlingen iår lå missaktning. ovilja. förakt för det andliga ståndet ... Tvångsmedel förbittra blott sinnena utan att återföra något enda till kyrkans bekännelse. Denna bör sjelf ta initiativet till törbättringen och framställa föredömet af kristlig förIragsamhet, förnuttig forskning, jemnt fortgående moralisk utveckling och religiös upplysning. Enlast den andliga pånytttödelse, som härigenom sstadkommes, kan skingra skepticism och indifterentism, motarbeta sektväsendet och qviäfva den religiösa fanatismens vulkaniska utbrott-? Upptäckten af Nilens källor. Af John Hanning Speke. Från engelskan af O. S. Rydbera Stockholm, hos E. T. Bergegren, 1864. Det är ännu i friskt minne, hvilken upp-tändelse det väckte inom alla vetenskapligt bildade kretsar i Enropa, då de engelska sidningarne endag förlidet år förkunnade, ut Nilens så länge sökta källor ändtligen blitvit funna. De meddelade nemligen ett bref från den engelska konsuln i Chartum, beläget I hvad man hittills varit van att kalla re Nilen, hvari berättades, att de båda ifrikanska resandena Speke och Grant, om hvilka man ej hört det minsta sedan de på hösten 1860 lemnade Zanzibar på östra kusten af Atrika, dit anlände på Hvita Nilen, fter att ha befarit den nästan på hela strä kan från dess utflöde ur den stora, af Speke på hans förra resa upp äckta, sjön Nyanza. Kort derefter ankommo älven de bäda resandena sjelfva till England och aflade inör det Geografiska samfundet i London en redogörelse såväl för det hufvudsukligaste uf sjelfva resan som de skäl, hvilka tala för tt vi i nämnde sjö ha Nilens källa, Speke, xpeditionens egentliga ledare, meddelade vid samma tilllälle en mängd data och skildringar om de folks seder och bruk, ned hvilka han under sin länga färd komnit i beröring, af det stora intresse, att de iramkaullade en allmän önskan att snart få on utförlig beskrifning af densamma. Denna inskan har äfven den frejdade resanden efserkommit uti ett arbete, som i början af tetta år utkom i England och der rönt en mycket stor framgång, och det är en öfversällning al denna reseskildring, hvaraf första hättet nu blifvit erbjudet den svenska allmänheten. Den berömde forskaren sjelf nar emellertid redan funni sin graf: Efter itt lyckligt ha undgått de faror, som i otaliga skepnader lurude på honom nästan vid uvart steg han tog under en mer än tvärig färd genom trakter, der ingen europå före honom satt sin fot, fick han för ett par ckor sedun sin bane genom en olyckehändelse på en jagt i hembygden. Det vu utkomuau första hatet inledes med n Ölversigt at de allmänna gcouratiska drasen och utmosieriska förhållandena hos de tänder, genom hvilka färden gick, deras tlora och fnuna, folket, dess karakter, seder och bruk samt ett särskildt kapitel om den intressanta del deraf, som utgöres af de frigifna slafvarne, de s. k. Waunguana, ett slags afrikanska lazzaroner. Författaren skildrar derefter sin utresa till Zanzibas, sin vistelse der under sysselsättning med ullrustningarne för expeditionen, alffärden sumt de äfventyr och vedervärdigheter af nångahanda slag han hade att bestå på tåget tll Kaze, en vigtig arabisk handelsstauon i det inre landet. All handel i dessa verldstrakter går nemligen genom araber. oas händer och de hufva sedun århundralen kandelsvägar ända. djupt in i det inre af kontinenten. De utöfva tillika ett stort politiskt välde öfver de många slommarne och fars arne, bland hvilka de i flera hänseenden spela samma roll som det gamla ostndiska kompaniet i Indien. Med vistelsen i Kuz6 slutar första häftet. Häftet är illustreradt af 16 i texten intryckta träsnitt samt 6 vackra planscher, atergifvande scener ur berättelsen, eller af: bildningar af folket, dess bostäder, husgeråd, vapenprydnader m. m. Boken sjelf är för öfrigt i typografiskt hänseende utstyrd med en elegans, som, oberäknadt dess inre värde, gör den till ett verkligt praktverk. Arbetet olir fullständigt i fyra häften och loivus afslutadt innan ärets utgåg. Ivarje häfte kommer, liksom det första, att innehålla ett större antal illustrationer och det andra dessutom en karta öfver de länder genom hvilka expeditionen gick. Ett år i Sverge af C. Forssell. 1—23:e häftena. (Siockholm, F. Svanström 1864.) Af detta inoch utrikes berömda arbete har en ny u plaga börjat utgifvas, utan