Aftonbladet – 30 september 1864, sida 3

nigen UC. Foutsen. UTRITKS ITALIEN. Från Milano eskrifves den 22 dennes: Hufvudstadens provisoriska förläggande till Florenz har visserligen ej officielt utgått från Napoleon, men han skall dock gifvit idn dertill. Konungen älskar Turin, hans gamla, goda och trogna Piemont, och många trodde att han skulle sätta sig emot förslaget. Grefve Menabrea hade fått uppdraget att underrätta konungen om detta förslag. Konungen tog sig. åtta dagars tid, för all grundligt studera frågan. För detta ändamål kallade han sina kunnigaste generaler till öfverläggning och öppnade sammankomsten med följande yttrande: ?Framför allt måste jag taga i betraktande, att jag är Italiens konung, och huru svårt det än skall förefalla mig att lemna mina förfäders stad, så har jag beslutat att till det yttersta uppfylla min pligt. Jag har företagit mig att föra Italien ända till Campidaglio, och intet offer skall förefalla mig svårt nog, för att förmå mig afstå från mitt förehafvande. Uti Campidaglio skall jag nedlägga min krova, för att såsom privat man sluta mina dagar i mitt kära Turin.? Generalerna voro rörda, men hade vid sin rådplägning blott Italiens vältärd till ögonmärke. Hufvudstadens förläggande till annan plats ansågs nödvändigt, så mycket mera som konventionen ökade sannolikheten af att snart råka i krig med Österrike, och Turin i sådant fall är en obetäckt stad. Valet mellan Neapel och Florenz företedde ej någon stor svårighet: Från Florenz skall man utan svårigheter kunna flytta residenset till Rom, hvilket ej skulle vara fallet med Neapel, denna stora och vackra stad, som har alla anspråk på att vara ett residens. De båda städerna Turin och Florenz skola komma att undergå stora förändringar. Uti förstnämnde stad råder nedslagenhet. Den erbjuder minnet af Villafrancafreden samt Cavours dödsdag, och tyvärr begagna partierna tillfället att gjuta olja i elden. Karrikaturer framställa Gianduja öfvergifvet och utblottadt, tjuren (Turins vapen) dödad af ministrarne och dess hud bortschackrad. Den gränslösa skada staden kommer att lida gitver passionerna fria tyglar i första anloppet; men det kan med säkerhet törutses att de lugna och patriotiska röster, som underordna allt annat under landets väl, hvarpå konungen sjelf gifvit ett exempel, skola till sist göra sig gällande. Husvärdena och mångas förmögenhet i Turin skola inom några dagar nedsjunka till hälften, då deremot i Florenz ett omvändt förhällande kommer att ega rum. Prisen stiga fabelaktigt i det eljest såsom billigt bekanta Florenz, och hyrorna skola väl blifva tredubblade, emedan staden knappast har rum för de många nya gästerna och ingen torde komma att befatta sig med byggnadsplaner, då staden måhända redan före fulländandet af byggnaderna åter kan förlora sitt residensprivilegium. Man berättar att Bastoggi underhandlat med en husegare om att köpa ett hus innan Florenz upphöjelse till residens blef kändt samt bjudit honom 200.000 francs. Husegaren begärde 240,000. Dä Bastoggi erfor den stora nyheten telesraferade han till florentinarn att han ville betala den begärda summan. Men som florentinarn äfven fått kännedom om residensets flyttning fordrade han då 400,000 fr. AMERIKA. Från Newyork skrifves den 16 dennes: Unionsgeneralen Sherman hade anbefallt Atlantas alla invånare, att lemna siaden och bortföra all sin lösegendom samt begifva sig till norden eller södern efter eget godtfinnande. Unionsgeneralen Grant har utsträckt sin venstra flygel och förbereder ett kraftigt anfall mot Lee. General Grant har i ett bref yttrat sig på följande sätt om sydstaternas närvarande elägenhet: ?Allt som behöfves till unionens snara återställande är en kraftig sammanhållning och enig beslutsamhet hos nordstaterna. Rebellerna hafva redan pressat ut sista mannen af befolkningen till sina leder. Gossar och gubbar utgöra vakterna i fängelserna och vid jernbansbroarne, äfvensom en stor del af rebellernas besättningstrupper i deras förskansade positioner. En man, som de förlora, kunna de ej mer ersätta. De hafva plundrat både vaggan och grafven, Oberäknadt de stora förlusterna i de talrika skärmytslingarne, förlora de genom rymningar och andra orsaker åtminstone ett regemente dagligen. Uppresningens slut kan således ej länge låta vänta på sig, om vi blott blifva trogna mot oss sjelfva. Rebellernas enda förhoppnivg är pu en söndring inom nordstaterna sjelfva. En splittring i norden skulle tilltöra rebellerna förstärkningar från Tennessee, Kentucky och Missouri, men deremot försvaga oss. Utan tvifvel uppbjuda rebellerna alla krafter för att ätmmstone. kunna hålla sig tilldess presidentvalet. försiggått. Af dette vänta de sig många chancer. De