Aftonbladet – 30 september 1864, sida 2

— Om festen i Wisby för frih. Ernst von Vegesack berättar Gotlands Tidning: Festen för frih. Ernst von Vegesack förliden torsdagsafton var mycket besökt af såväl militärer som civila embetsmän och andra personer. Skålen för frih. von Vegesack föreslogs af stabschefen major von Axelson, hvilken uti varma och anslående ordalag helsade öfverstelöjtnanten frih. von Vegesack välkommen till fosterön, der han icke allenast eger många barndomsvänner och bekanta, utan älven kamrater i det militära yrket, hvilka högakta och värdera honom för det lysande och irofulla sätt, hvarpå han häfdat en svenska äran och tapperheten; derföre egde ock fäderneslandet grundade förhoppningar på frih. von Vegesacks erfarenhet, likasom med säkerhet kunde väntas, att han skulle komma att taga många fjät i fotspåren af hans såsom krigare utmärkte farfader. Med entusiasm och under fanfarer tömdes glasen, hvarefter frih. von Vegesack med hjertliga ord uttryckte sin glädje ver, att i den närvarande kretsen finna sig omgilven af många ungdomsvänner samt hembar sitt hjertas varma tack till alla för den välvilja som blifvit honom visad och de välönskningar som kommit honom till del. Hävefter föreslog prosten doktor Söderberg en skål för löjtnanterna frih. Hugo Akerhjelm och E. Schyberg, påminnande derom, att icke länge sedan var man här församlad för att önska desse unge män lycka på deras färd till våra danske bröders hjelp och uttalade man då det hopp, att de välkomne skulle återvända antingen med kölden eller på skölden!? Den förre hade nu terkommit efter väl förrättadt vi och af det tecken han bar på sitt bröst syntes, att äfven han hade pröfvat krigets allvar och ärofullt återvändt till hemmi med skölden, hvarföre också denna välkomstskål nu egnades honom; för den sednare hade man den sorgliga pligten att tömma en minnets skål, ty han hvilar nu på skölden? i Danmarks jord. Sedan kapten Belfrage derefter utbragt en skål för löjtnanterna Beijerlieb och Panes, hvilka ven ärofullt deltagit i striden för Danmarks rätt och varit med i den blodiga fäktningen vid reträtten från Als, förklarades ordet fritt. Hvarje skål efterföljdes af sång ; En skål för skarpskytteiden utbragtes af kapten Ihre, och utgjorde onekligen glanspunkten af de många föredrag som då höllos, dervid talaren på ett särdeles vackert sätt afslöt sitt föredrag med en uppmaning till frih. von Vegesack att, hvad som på honom kunde bero, fortfaran de befrämja framg ngen af denna nationalbeväpning, ibland hvars första befordrare frih v Vegesack varit. — Slutligen erhöll öfverstelöj nant v. Vegesack åter ordet oeh föreslog en skål för Gotlands framtid. Såsom värdar vid denna i allo särdeles lyckade festtillställning fungerade majoren A. Galine och kapten W. Belfrage, och med ett, på den förres uppmaning utbragt trefallt lefve! för ölverstelöjtnant v. Vegesack, aflägsnade sig sällskapet och åtföljde under sång hr v. Vegesack till hans bostad. Öfverstelöjtnant v. Vegesack afreste härifrån förlidne söndag. ———