Aftonbladet – 30 september 1864, sida 2

siste Ruthvens dotter egde. Med blicker fästad på dessa ljufva drag, glömde den stackars modren den grymma vårdslöshet, som lät henne en hel timme vänta i hennes egen dotters förmak. En sköterska, bärande ett ungefär årsgammalt barn i sina armer, gick förbi. Åsynen deraf väckte i den förgätna modrens hjerta den kärlek till barnbarnet, som med sädan styrka ofta intager qvinnans själ. Hon hade förut icke så mycket tänkt på sitt barnbarn, men nu kände hon en så häftig längtan efter detta nya kärleksband, som borde kunna förena allt som förut varit söndradt, att hon vågade bedja sköterskan stanna och låta henne se på barnet. Gif det åt mig — låt mig taga det i mina armar; dess mor skall icke blifva ond deröfver?, sade hon bedjande och tog barnet, samt tryckte det till eut hjerta. ?Hvad heter det?? frågade hon, ehuru hon nästan blygdes öfver att nödgas göra denna fråga. Justina, svarade sköterskan sträft. ?Hon fick det namnet, samma dag kennes far dog. Om stackars sir Anton kunde se —? Vidare meddelanden afbrötos genom budskapet att lady Vandyck nu tog emot. Lettice omfamnade barnet ännu en gång, innan hon gick in till sin dotter. Marie var icke ensam; en ung man, som tycktes vara en puritansk proselyt, befann sig äfven i rummet. Han barsin fula drägt med en viss elegant vårdslöshet och hans gudliga tal lät nästan som hån på hans läppar. Hans kortklippta hår var starkt parlymeradt och hans broderade manchetter tydde mera på en kavaljer än på rundhufvudet. Men Lettice Ruthven såg intet af allt detta. Hon såg blott sin dotter och skyndade ifrigt fram för att fatta den hand lady Vandyck nådigt räckte henne. PVill du icke omfamna mig?t sade moIren, haltt bedjande. Hedra din fader och din moder på det, etc. deklamerade puritanen. Marie böjde sig ned och kysste sin mors sind kort och kyligt. Hon gjorda nägra