Aftonbladet – 28 september 1864, sida 2

Lettice Calderwood var dock lyckligare än du! Vigseln skulle ske i kapellet i Whitehall. Hela hofvet var församladt omkring dem som majestätet så hedrade; som om någon ära kunde öka den, hvilken den ädle brudgummen redan förvärfvat sig sjelf! Då sir Anton Vandyk steg fram i sitt mognade stolta konstnärsrykte, var det svårt att säga hvem som mest hedrades af denna vänskap — ty vänskap var det — den store artisten eller den mäktige konungen. Hvem vänta vi på, mylord Strafford?? sade Karl då hans gunstling, Vandyks bästa vän, närmade sig för att tillkännagifva att drottningen önskade något uppskof med ceremonien. Kort derefter ökades den lysande hofeirkeln med tvenne främlingar, brudens fader och moder. Patrick Ruthven hade borilagt sin doktorsdrägt och visade sig nu som hans ädla stånd och ätt anstod. Vid sidan bar han sitt länge obegagnade svärd, hvilket hans trogna hustrus omsorg bevarat åt honom alltsedan den dag, då de båda unga ädlinarne flydde till Harwick. Hans hållning var sådan, att den återkallade minnet af hans stolta namn, och då han knäböjt för att kyssa kungens utsträckta hand, höjde aan åter sitt fvitlockiga hufvud, med ett utseende, väl passande den sista Ruthven. Hans hustru bemärktes föga, och detta var också hvad hon önskade. För henne rar det nog att se sin make på den plats, om egentligen tillhörde honom, och att se in dotter väl och lyckligt gift. Hon vände Idrig sina kärleksfulla blickar från dessa vå, utom en gång, då de stannade på koung Karl, hvars vackra ansigte bekymren edan fårat, och hon tänkte med tacksamet på den ungdomliga fursten, som tjugo r förut gått förbi henne i audiensrummet , Whitehall, och som återgifvit henne den take hon så älskade. Giftermålet var fullbordadt; sir Anton öjde behagfullt ett knä för att mottaga