Å närmare upplysta. En af dessa skall angå den påfliga statsskulden, hvars belopp nästan helt och hållet skulle öfverflyttas på som möjligtBdrega vinst af segern, obekymIrade om rätts-, moraloch nationalitetskänIslans svindel, känslolösa för den öfriga verlIdens dom: Men då borde de, som så tänka, faktiskt afskudda sig all retlighet och ej låta förmärka någon harm, om deras känsloIlöshet stöter på klander. Hr von Bismarck har frågat vestmakterna, om de ej anse hans politi för ganska human och försonlig. ärpå ha vestmakterna svarat: alldeles icke: vi måste tvärtom ännu stå fast vid vår önskan, att hertigdömena bli åtsporda. Och I mycket besynnerligt måste det stå till med rättsoch kraftmedvetandet hos det tyska folket, om icke pluraliteten af detsamma ekulle stå på vestmakternas sida. ITALIEN. Från Turin skrifves den 22 dennes: Gazetta officiale uppgifver, att sammanstötningen på slottsplatsen mellan folket och trupperna var tillfällig, och att vapnens användande af karabiniererna skedde utan gifven befallning. I anledning af nägra polisagenI ters betende har en undersökning blifvit inledd. Tio borgare hafva blifvit dödade och 20 sårade. Karabiniererna och de i Turin församlade trupperna stå under Roccas befäl. Nationalgardet har blifvit sammankalladt. Ändtligen hafva underhandlingarne mellan Frankrike och Italien fört till det önskade ändamålet. Fördraget hade blifvit undertecknadt i Paris den 15 dennes af franska utrikesministern och markis Pepoli, befullmäktigad minister ad hoc för Italien. Om fördraget i och för sig vet man ännu intet med visshet. Man kan ej förebrå ministe ren, att den hemlighåller konventioner, hvilka utan tvifvel hafva till hufvudsyfte förändringen utaf en del af Europas karta. Fördraget, yttrade för ett par dagar sedan en minister, skall nästa vår blifva förkunnadt med kanondunder. Hvad vi dock, eburu ofullständigt, veta, är den del af fördraget, som beträffar upp hörandet af franska ockupationen i Rom. Denna del af fördraget måste gillas af par-. lamentet och det är sannolikt derföre som ministeren begått en beräknad iodiskretion. Sålunda har transpirerat: att franska armån skall inom två år utrymma Rom och de påfliga staterna. Den heliga stolen skall begagna dessa två år till bildande af en för dess inre säkerhet tillräcklig armå. Det skall stå påfven fritt, att sammansätta denna armå så, som han finner för godt, i det han är be rättigad att anställa soldater af alla katolska nationer i dess leder. Den italienska regeringen förbinder sig att på eget ansvar värna de gränser, som skiljer Italien från de romerska stater, som för närvarande innehafvas af påfven, på det sätt, att ingen beväpnad eller obeväpnad, regulier eller irregulier makt kan infalla i den heliga stolens stater och blottställa lugnet i dessa. Detta är i få ord den del af fördraget, som beträffar Rom. Det skall dock finnas ännu några artiklar, som äro af vigt att få Italien, i anledning af de år 1860 med Iialien införlifvade romerska provinserna. Allt synes antyda, att detta fördrag blifvit afslutat med påfvens vetskap och godkännande. Flera tidningar tala om tillvaron af hemliga artiklar, hvilket förhållande äfven synes vara ganska sannolikt. I anledning af detta fördrags afslutande råder i Turin en feberaktig spänning i sinnena. Det synes, som om Turins alla ut sigter att fortfarande få vara hufvudstad, äro ute; Rom visar sig för alla turinare, trots fördraget och dock i följd deraf, såsom Italiens definitiva hufvudstad. Man talar redan om att inställa de byggnader, som på en mängd ställen äro under byggnad. Fastighetsegare och handlande försäkra att de skola blifva ruinerade. Deras farhågor äro för ögonblicket föga rättfärdigade, dock är det ej omöjligt, att förluster kunna komma att drabba dem. Men det är af vigt, att hufvudstadsfrågan ändtligen blifver afgjord. Uti Turin har under loppet af några år en ny stad blifvit uppbygd. Under de sednaste två åren har dess folkmängd ökats med omkring 100,000 personer. Om nu hufvudstaden skulle förflyttas, vare sig till Toscana eller Rom, så skulle den nuvarande hufvudstaden blifva en stad af tredje rangen, med mindre än 100.000 invånare. Italiens befolkning väntar med otålighet att regeringen måtte uttala sig öfver residensets definitiva säte. GREKLAND. Från Athen förmäles den 20 dennes, att nationalförsamlingen den 19 med stor majoritet beslutit upphäfvandet af den författningsartikel, som handlar om senaten. Nationalförsamlingen kommer alltså framdeles att blott bestå af en enda kammare. Detta beslut har blifvit gynnsamt mottaget af den allmänna opinionen. Om penningars försändande i orekommenderada hraf.