Stockholms skarpskytteförenings pris. skjutniagsfest. Till fullständigande af vår redogörelse gårdagsbladet för denna högtidlighet med. dela vi här ett referat af det tal, som H. E. H. hertigen af Östergötland höll vid mål skjutningsprisernas utdelande. H. K. H: ord föllo sig ungefärligen sälunda: Med tacksamhet emottager jag det mig lemnade förtroende att utdela priserna för årets målskjutning vid Stockholms skarpskyttekår, samt omfattar med glädje detta till. ille, att få högt uttala mina välönskningar ör framgången af dess fosterländska sträfvanden, Vårt fädernesland har under ett halft sekel fått åtnjuta ostördt fredslugn, hvilket väl är ibland de längsta, som tideböckerna veta att omförmäla. Mången hade, ännu för få år sedan, föreställt sig, att det sven: ska folket, hejdlöst öfverlemnande sig åt njulningen af det goda stunden skänkte, ej längre skulle ega 1 behåll den sjelfständighetskänsla, hvarför Nordbon af ålder varit frejdad, att svenskens förvekligade arm ej längre skulle ega kraft att fatta om förfä drens förrostade svärd. Men, Gudilof, de som så trott hafva bedragit sig. Midt under denna fortfarande fred vaknade med allt mera oemotståndlig kraft tanken på en framtid, mindre ljus än stunden, på faror, hvilka kunde hota, och som måste bekämpas. Och ett ord: Väpnen eder! utgick från den ena gränsen till den andra, från dal till dal, från stad till land; det återljudade från fjellarne och i svenska hjertan. Det var ej lott ett ord uttaladt under ögonblickets hänförelse, det var grundadt på djup öfverygelse; derför tog idn form, tanken klädle sig i handling. Inom en förvånande kort tid knöto sig öfverallt i landet skarpskytteföreningar, bildades kompanier, baaljoner, brigader; och Sverges skapskytteårer utgöra redan en till antal aktningsjudande styrka. Med uppoffring af både id och möda hafva öfningarne i allmänhet, ch särskildt vid Stockholmskåren, bedrifvits nitiskt och samvetsgrannt. Bland de öfingar, vid hvilka särdeles vigt bör fästas, ir målskjutning den förnämsta, och den fest i i afton fira, är ett glädjande bevis på att lenna öfning blifvit med ifver och framång omfattad. När hvarje fullvuxen och välfrejdad svensk nan har sitt goda vapen, när han genom rärdad uppfostran fått kraft att fatta och köta detsamma, samt, genom ändamålsenig öfning, förmåga att till sitt mål säkert da dödens bevingade budbärare såsom örebud för bajonetten, då är ändamålet unnet. Om då fädernejorden skulle berädas af fiendeskaror, skola kring vår yperliga, men äfven på krigsfot jemförelseis fåtaliga stående här, i hvarje landsdel usentals krigare sluta sig, och än en gån kall Sverge visa verlden att det vill bli vad det varit och hvad det är: starkt och ritt !